Recension: Deep Purple – Stormbringer – 1974




Jag skulle vilja säga att det här är det bästa albumet någonsin med David Coverdale på sång. Men det är inte riktigt så jag menar, snarare är det just sången som fungerar så bra att gåshuden är beständig och att det till och med resulterar i fuktiga ögonvrår på sina ställen. Men Coverdale är heller inte den enda som sjunger på plattan. Glenn Hughes hanterar basen och sjunger också. Det är kanske denna kombination som ger den fantastiska känslan. Den senare är ju också en erkänt duktig vokalist!

Musikaliskt är det lite annorlunda än det jag förknippar med Deep Purple från den här perioden. Orgelsolona är väldigt tillbakadragna och det är på det hela taget funkigare och jazziga än vad man är van vid. Det känns som att David Coverdale tagit med sig soulen in i bandet och resultatet blir faktiskt enastående!

8/10