P!nk - Can't take me Home


Jag har tidigare skrivit en rad eller två om Pinks senaste skiva - Funhouse här på bloggen som jag minns som riktigt trevlig att lyssna på. Det här är debutskiva och den är betydligt mera mainstreampoppig. Det är mycket weilande men jag gillar det iallafall. Det påminner mig lite grand om Mariah Carey, fast klart mycket bättre och med mera attityd!

Cornelis i våra hjärtan

Just nu hittar jag ingen inscannad bild av den här skivan på nätet. Jag skulle förstås kunna scanna den men min lättja sätter i nuläget stopp för en sådan operation. Det är förstås en hyllningsskiva till Mäster Vreeswijk med Anita Strandell, Peter Harrysson, Lill-Babs och Jan Johansen. En orkester finns också men jag ids inte skriva ut deras namn här. Efter ett par, tre låtar slår mig tanken att det är nästan omöjligt att förstöra låtarna, en egenhet som endast riktigt stor musik har. Detta är sant ända tills Lill-Babs tränger in i ljudbilden... Jesus... Gode Gud...

Lyckligtvis bättrar hon sig och lyckas framåt slutet med att få mina tårar att rinna genom en recitation! Helt klart en välkommen skiva i en Cornelis-fanatikers hus men det är väl inget som kommer att locka några nya öron till Cornelis musik och textförfattande!

Slaughter - The Wild Life


Jag hade fått för mig att Slaughter var betydligt hårdare metal än vad det visade sig vara. Jämförelsen med Mötley Crüe är nog den bästa som finns att göra och åtminstone den här skivan känns nästan lite som ett plagiat. Men det är förvånansvärt bra och jag kommer helt klart att utforska det här bandet vidare!

Skivmässa 11-10-08


Jodå, det blev några inköp... En del har jag på vinyl sedan tidigare men som alla vet är det omständigt att spela vinyl nuförtiden, framförallt på resande fot! En skivspelare på ryggen är liksom lite ohanterligt...

Manowar - Warriors of the World


En gång i tiden införkaffade jag en kassett men Manowar, en sån där köpkassett med riktig omslag och grejer. Jag minns att jag blev gruvligt besviken men att låten Thor var bra - Thor the mighty, Thor the brave. Jag tror att jag har något ytterligare album på vinyl också men har absolut ingen aning i skrivandets stund vad det är eller hur det låter. Den här - Warriors of the World är tämligen ojämn och pendlar mellan klassisk hårdrock och mera synfonsika låtar som jag för övrigt inte tycker passar in i konceptet. Hårdrocken är ok, men det andra hade de kunnat lämna på studiogolvet.

Ignorera

Följ min blogg med Bloglovin

Geri Halliwell - Schizophobic


Första gången jag hörde den här skivan, för några månader eller nåt år sedan, gick den om och om igen på repeat utan att jag märkte något. Den störde mig inte alls och jag tyckte det var riktigt trevlig popmusik! Naturligtvis kan man säga att musik som inte påverkar en mer än att man inte märker att den upprepas om och om igen inte borde vara speciellt bra men jag tycker fortfarande, så här några månader senare, att det är ganska skönt att lyssna på det här!

Doktor Kosmos - Reportage!


Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, helt friska i huvudet är de kanske inte... Det är under stundom ganska roliga texter och eklektisk musik i pop-rock genren skulle jag säga.

Ted Russell Kamp - Get Back to the Land


Helt ok, inget som sticker ut från mängden direkt. Lite väl segt tempo för min smak kanske. läs även Rogers minirecension här.

Chet Atkins - Almost Alone

Är man insatt i Countryns historia bör man nog känna till Chet Atkins inblandning i skapandet av Nashvillesoundet men än jag är. Att det rör sig om en fantastisk gitarrist råder dock inget tvivel om, jag blir grymt imponerad när jag hör det här. Tydligen var det i princip inga omtagning överhuvudtaget och det säger ju en del om kompetensen! Mestadela rör det sig om instrumentala jazz-country låtar som är hur välklingande som helst. Endast någon av låtarna har sångpålägg. Chet Aktins var 71 vid tidpunkten för plattans release!

t.A.T.u. - 200 km/h in the Wrong Lane


Det är faktiskt ett mycket passande namn på den här skivan för det är rätt bra drag genom hela. Det kanske inte handlar om supersnabbt BPM men det råder ingen tvekan om vilken energi den innehåller. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer, det var faktiskt bättre än jag kunde föreställa mig och ganska medryckande också. Den kommer kanske inte att gå varm men inte så illa faktiskt!


Ryska omlaget



Japanska omslaget


The Bloodhound Gang - Hooray for Boobies


The Bad Touch, som låten hette, blev en radioplåga i slutet av nittiotalet och det var väl den som fick mig intresserad av The Bloodhound Gang. Sedan dess har de fallit i glömska tills jag för någon dags sedan lyssnade på den här plattan igen. Det är inte speciellt bra, roligt emellanåt, lite fyndigt men mestadels plumpt i sin humor. För mycket humor är det, en av stöttepelarna helt enkelt. Musikaliskt gör jag det enkelt för mig och kallar det för alternativt eftersom det innehåller både metal-riff och rapping, mer radiovänlig pop och ja... Det är en märklig blandning.

Annihilation Guitar!

Skunk Anansie - Paranoid and Sunburnt


Det här kan kanske växa om man ger det tid men initialt kände jag att jag inte behövde fler skivor med Skunk Anansie... det är diplomati för väldigt påträngande musik som jag var trött på innan skivan var slut! Men efter ett par mödosamma genomlysningar till kanske det finns något där ändå. Jag tror det här behöver aktiv lyssningstid för att komma till sin rätt. Det är så där lite lagom alternativt utan att tänja för mycket på gränserna!

Alcazar - Alcazarized


Inte min kopp kaffe egentligen men ingen har dött av att vidga vyerna lite grann (som kanske framgår av de senaste inläggen). Över förväntningarna i början faktiskt men innan skivan är slut är jag trött på den och det är nästan ett mandomsprov att klara hela utan att stänga av. Det är alldeles för många kända låtskrivare för att räkna upp men jag kan åtminstone nämna Björn & Benny, Alexander Bard och Orup.

Mariah Carey - Music Box


Till skillnad från den självbetitlade debutskivan så börjar den här riktigt anständigt. Kan man inte så mycket om Mariah Carey känner man förmodligen till Hero ändå och den finns med här. Det är mycket mer väl roducerat men ändå inget som jag kommer att lyssna på tills öronen trillar av. Kul en gång eller två sen får det nog dröja ett par år till nästa gång... Skivan tappar dessutom sin initiala gnista framåt slutet.