Hur blasfemiskt det än må låta anser jag den
här plattan vara Metallicas kanske bästa album någonsin! Med blasfemi
vet alla, som är någorlunda insatt i det legendariska metallbandets historia
att det här Jason Newsteds första plattan med bandet efter Cliff
Burtons tragiska bortgång. Jag minns ännu när jag hörde nyheten på radio en septemberkväll
1986 men det är en annan historia. Låtarna är långa och med en tämligen
komplicerad struktur där vers-refräng-vers-refräng lagts på hyllan. Textmässigt
handlar det inte om några överraskningar, personlig integritet och en misstro
på samhället präglar plattan. Vare sig det är det svarta slutet i Blackend eller överbeskyddande
föräldrar i Dyers Eve. Har du ännu inte gjort din
första bekantskap med plattan avundas jag dig en smula, lägg gärna märke till
den underbara balladen One, som belyser det
moraliska dilemmat av läkekonstens framsteg kontra krigsmaktens: Landmine has taken my sight/Taken my
speech/Taken my hearing/Taken my arms/Taken my legs/Taken my soul/Left me with
life in hell.
10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar