Visar inlägg med etikett Tips. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tips. Visa alla inlägg

Rosco Gordon - No Dark in America


Mera Blues! Den här gången handlar det om pianobaserad sådan, eller rättare sagt elpiano låter det som. Det finns förstås karakteristiska gitarr riff också men är betydligt mer sparsmakat än de riktigt riviga elektriska bluesgitarristerna. Stundom pendlar det nästan över mot jazzen och är en frisk uppblandning tycker jag. Plattan är kanske lite för lång för det blir lite träligt i slutet., Men den tia som skivan just nu kostar på Ginza tycker jag absolut att den är värd!

Slaughter - The Wild Life


Jag hade fått för mig att Slaughter var betydligt hårdare metal än vad det visade sig vara. Jämförelsen med Mötley Crüe är nog den bästa som finns att göra och åtminstone den här skivan känns nästan lite som ett plagiat. Men det är förvånansvärt bra och jag kommer helt klart att utforska det här bandet vidare!

Joanne Shaw Taylor - White Sugar

Det här var en skiva som jag egentligen itne någonting om. Det vill säga varken skivan eller artisten. Jag tyckte efter omslaget att det skulle vara någon gitarrrock eller så med lite röj i! Jag hade förstås helt fel för det här är inte rock överhuvudtaget utan blues! Och det är riktigt bra blues också! Joanne är något så ovanligt som en kvinnlig bluesgitarrist och hon är riktigt vass på guran också! Inte för att sången fungerar dåligt men det är helt klart gitarrens om är hennes första intstrument.

Upcoming review!

I've written a review of this new album, som far only in English but I will write a Swedish version of it as well when I can find the time. I think most of you Swedes out there don't have any issues with English anyway. Stay Tuned, will put it up on Magnifik Musik soon!

Rick Vito - Band Box Boogie

Jag har tidigare tipsat om den här skivan på andra håll, men efter att åter ha lyssnat igenom den känner jag ett behov av att förnya min rekomenndation! Det är ungefär jazz-swing-honky tonk-boogie eller något sånt....

Byrd: Anthem


Det här får man kalla för klassisk symfonisk hårdrock. Det är inte alls dumt faktiskt och en platta som jag hittade i en 10-pack CD för 49:- på Ginza! Det är många sweeps och arpeggios liksom Yngwie Malmsteen eller Tony MacAlpine och sångaren käns skolad. Det låter så i alla fall och det blir faktikst lite tröttsamt i längden. En platta man kan plocka fram då och då hur som helst!