Kreator – Coma of Souls – 1990

Det här är min tredje bekantskap med tyska Kreator. Det är också det tidigaste albumet jag har hört med dem. Det innebär inte att det är några duvungar som spelar, för även om skivan är från 1990 är det Kreators femte studioalbum. Det känns som att killarna i bandet har lärt sig hur man gör. Och det är onekligen ett album i tiden. Det innebär tyvärr att det inte känns så nytt och fräscht längre. 1990 var det säkert fantastisk Thrash Metal men med facit i hand känns det här rätt tråkigt idag.

Jag ser det som en del av musikhistorien och ett led i vad som senare skulle komma att bli så fantastiskt på skivor som Enemy of God och Hordes of Chaos. Mer Kreator ska utforskas vad det lider. Förhoppningsvis hittar jag något som inte är fullt lika tunt producerat som det här. För produktionen spelar onekligen roll, att grabbarna spelar sina instrument som Gudar räcker inte.

6/10

Kreator - Enemy of God - 2005

Kreator

Enemy of God

2005

Steamhammer: 69842

När Kreators senaste platta – Hordesof Chaos, var ny skrev jag en recension om den och konstaterade att den var lite för skrikig för min smak men ändå klart tilltalande i den instrumentala partierna. Jag fann plattan var hygglig men var kanske inte jättesugen på att införskaffa mer med de tyska hårdrockarna. Men… Självklart vill man vidga vyerna och Enemy of God införskaffades för en tid sedan. Det är plattan före den jag redan har skrivit om och den är inte lika brutal faktiskt!

Detta är enbart positivt. Det blir inte en lika kaosartad upplevelse och sången är mycket mer kontrollerad. Jag tycker också att strukturerna i låtarna är mera genomtänkt och riffen hur bra som helst. Faktum är att det finns väldigt få nackdelar med Enemy of God jämfört med Hordes of Chaos. Det jag hade att invända emot är här som bortblåst. Kvar är en brutalt bra skiva med starka melodier och sköna riff. Det är tysk thrash metal när den är som bäst helt enkelt!

9/10

Kreator - Hordes of Chaos - 2009

Kreator:

Hordes of Chaos

2009

Steamhammer 239197

Jag måste erkänna att sångaren eller sångerskan i ett band är av yttersta betydelse för mig. Är inte denne bra kan det förstöra hela upplevelsen för mig efter det är ett så pass framträdande instrument i helheten. I det här fallet kan väl vokalisten snarare beskrivas med epitetet ”skrikaren” och jag hade under min första genomlyssning otroligt svårt för att penetrera den för att hitta några underliggande kvalitéer. Men eftersom jag är envis och inte ger mig i första taget bestämde jag mig för att härda ut. Och redan efter ett par tre genomlyssningar hade jag slutat reta mig på skrikandet. Jag hade hittat kvalitéer, framförallt i gitarrspelet, som jag verkligen gillade och till råga på allt kommit till insikt om att den här typen av vokalistiskt framträdande verkligen passade till musiken. Nu vill jag inte påstå att Mille Petrozza är någon Tom Araya (Slayer) men han växer in i sin roll mer och mer för varje genomlyssning.

Tyska Kreator har funnits med på scenen ganska länge nu och Hordes of Chaos är faktiskt deras tolfte studioalbum. Trots detta kan jag inte påstå att det är märkbart närvarande i min referensram, detta ställer till problem vid recenserandet, eftersom man inte kan hänvisa till tidigare karriär på samma sätt, men är samtidigt en fördel eftersom man med helt färska ögon (öron) kan ta åt sig musiken och beskriva sina första intryck av den.

Plattan inleds med titelspåret som i sin tur börjar med harmonislingor för att genast övergå i något som för tankarna till Metallicas Blackend för att strax förändras till mer traditionell Death Metal. Är det förresten inte märkligt vad som händer med olika musikstilar och vår uppfattning om dem allt eftersom att åren går. Hade jag lyssnat på det här när Death Metal fortfarande var en relativt ny företeelse hade jag sågat det längs fotknölarna, men nu ser jag det mera som ganska harmlös Thrash. Det är varierande musik, både om man jämför spåren med varandra och inom varje enskild låt.

Det är också tydligt att det sker någon form av musikalisk utveckling genom hela plattan och den andra halvan är klart mycket melodiösare och mindre skrikig än den första. Personligen tycker jag mycket bättre om denna andra halva och det känns som om man också lagt det mesta av krutet rent låtskrivarmässigt där. Strukturen på musiken känns mer genomtänkt och även om det inte är strikt vers refräng vers refräng är det mindre förvirrande. Det händer ständigt något intressant i musiken även om den saknar den där lilla extra hitkänslan som de största banden i genren har.

Jag rekommenderar som vanligt att man lyssnar koncentrerat på vad Hordes of Chaos har att erbjuda då det (också som vanligt) är min övertygelse att man tappar flera nyanser i musiken om man missar de små variationerna i rytmerna och i gitarrspelet om man inte är uppmärksam nog. För även om det här är aggressiv musik finns det nyanser att ta del av och det vore inte rätt mot varken Kreator eller emot den som faktiskt lyssnar på musiken att inte göra sitt yttersta för att ta del av den på ett så bra sätt som möjligt!

6/10