Omar & the Howlers
Boogie Man
2004
Ruf Records: #RUF 1093
Omar & the
Howlers är ingen ny bekantskap men jag har ofta tyckt att de saknar det där
lilla extra som gör musiken riktigt levande. Det finns vissa undantag förstås.
Jag minns att jag var tämligen positiv inställd till deras debut Big Leg
Beat och coverplattan Swing Land är snudd på fantastisk!
Huruvida The Howlers egentligen
existerar kan man förresten diskutera eftersom de tydligen byter medlemmar titt
som tätt och den enda fasta punkten är Kent
”Omar” Dykes på sång och gitarr.
Det här albumet var emellertid ingen kärlek vid första
ögonkastet. Som vanligt kändes det som om något saknades. Men ju mer jag
lyssnade på den mellan metal-albumen desto mer växte den. Det handlar om
bluesrock där blues ibland kanske tar överhanden. Den sliter sig aldrig så fri
att den går att jämföras med rena bluesalbum men som sagt kanske lite mer än det
genomsnittliga bluesrockalbumet. Det är medryckande melodier och Omars röst tar man inte miste på. Vad
man egentligen ska jämföra den med för att göra den rättvisa vet jag inte men
den har en härlig skrovlighet över sig. Förresten så minns jag att jag en gång
jämförde Ben Prestage med Omars sätt att sjunga men det är en
annan historia.
Jag gillar numera den här skivan skarpt och det är heller
ingen nackdel att den tog så lång tid på sig att växa och sätta sig. Det brukar
innebära mer varaktighet än det motsatta och det är bra! Jag dristar mig därför
till att rekommendera den här å det bestämdaste till fans av bluesrock, rivig
country och sydstatsrock!
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar