Recension: Ozzy Osbourne – Black Rain – 2007

Jag har inte lyssnat på ett helt album med Ozzy Osbourne på ganska många år. Det har mest blivit enstaka låtar, favoriter såsom Crazy Train, Mr Crowley och Suicide Solution, men även nyare alster som No More Tears och Miracle Man. Nu är ju förvisso inte dessa låtar så nya längre, men i förhållande till det jag framförallt förknippar Ozzy med är de onekligen nyare. Hur som helst kan jag på det här albumet konstatera att jag inte gillar att man lägger en massa filter på rösten som bara får den att låta sämre. Det är väl förvisso inget ovanligt nuförtiden och anpassningen till nedladdningsbara format som mp3 gör att det ofta tas ljudmässiga genvägar när det gäller musik. Detta är förstås beklagligt men knappast begränsat till Ozzy Osbourne eller någon annan specifik artist heller för den delen. Dock kan man, med facit i hand, konstatera att Ozzy faktiskt har nyttjat sig av olika sätt att förställa sin röst under ganska många år. I samband med detta kan jag berätta en liten anekdot. För ett antal år sedan läste jag en artikel i någon tidning som påstod att Ozzy inte var någon stor sångare, men hade en massa tricks som dolde detta faktum. Jag, som vid den tiden, tyckte att Ozzy var utmärkt sångare och höll naturligtvis inte med. I dagens läge resonerar jag förstås lite annorlunda och har numera insett att en attraktiv röst inte nödvändigtvis är synonymt med skicklig sång. Där står jag idag, Ozzy är ingen stor sångare, men klarar av att leverera en melodi och hans röst är lätt igenkänningsbar, vilken måste betraktas som positivt för en sångare! Hur som helst så tycker jag att det här är klart hyggligt, det finns kanske inget som utmärker plattan till att nå högre höjder, men det känns kompetent och den duger helt klart att plockas fram emellanåt även om det inte glänser eller skimrar om kring det.

6/10