Det finns inget annat band jag känner till som låter som Motörhead. Om det är en styrka eller
svaghet kan förstås diskuteras. Den erfarenhet jag tidigare har haft av bandet
har varit minst sagt blandad när det gäller receptionen. Ibland är det hur bra
som helst, som förra skivan The Wörld is Yours, ibland är det bara tröttsamt att lyssna på och ibland är det ett
eller ett par spår som är nästan gudabenådade.
Initialt tyckte jag nog att den här skivan var mest
tröttsam men efter att ha lyssnat igenom den några gånger är jag beredd att
ändra uppfattning. Det finns också en sida av Motörhead jag inte har hört tidigare, ett par spår som ligger
så nära bluesen att det inte råder något tvivel om influenserna. Överlag är det
lätt att känna igen sig och det finns också ett par spår som jag nästan kan
svära på att jag har hört förr (även om jag inte har det). Ni får själv klura
ut vilka låtar jag syftar på när jag säger Ace
of Spades och Orgasmatron men
nog låter det som lite stöld ur min synvinkel. Fast det är väl inget brott att
stjäla från sig själv och resultatet blir ju bra.
Jag gillar skivan även om den inte når de högra höjderna.
Favoritspåret blir Going to Mexico
som är en riktig rökare. Och det finns också exempel på det klassiska soundet
där Lemmy startar med ett intro på
basen.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar