Recension: John Mellencamp – Cutting Heads – 2001

Det här är väl kanske inte John Mellencamps bästa skiva, och inte den sämsta heller (så fick vi den klyschan ur världen). Den levererar ungefär vad man kan förvänta sig och jag tror att det är den modernaste av skivorna som jag hört så långt. Den är alltså betydligt nyare än det material som jag har funnit varit det absolut bästa tidigare. Det som utmärker den, om man nu kan använda den termen i sammanhanget då den egentligen inte utmärker sig speciellt mycket, den är ganska slätstruken och det är inget man stör sig på det minsta lilla och man kan absolut lyssna på den men det är inget som sticker ut från mängden mer än något annat, är att det musikaliskt finns en doft av gospel med lite country som extra krydda. Det finns en rappare inblandad, åtminstone på någon enstaka låt och det ligger väl helt rätt i tiden 2001 kanske? Det är inget jag är så förtjust i men det funkar i sammanhanget helt klart! I grunden ligger förstås rotrocken och det är en stabil grund att stå på, speciellt när den är så väl förankrad i bluesrocken som här. Ovanligt mycket för att vara Mellencamp faktiskt! Dessutom finns det faktiskt reggaeinfluenser, vilket känns lite märkligt men det är bara någon enstaka låt som det handlar om. Med det sagt så får man väl kalla det här för en smula eklektiskt trots allt, inte fullt ut kanske men jag finner inget annat sätt att beskriva det på, och jag talar förstås om ordets positiva betydelse! Det är överlag stabilt och det är helt klart en skiva som växer med antalet genomlyssnar. Den skäms inte för sig och det är som sagt stabilt!

6/10