Nytt album från Europe

Då var det dags för Europe att släppa ett nytt album igen. Jag har faktiskt inga förväntningar alls men tror att det fortfarande kommer att vara intressant att utforska!

Release: 20150302

Venom – Into the Very Depths - 2015

Jag tror inte att jag har lyssnat på Venom med någon reda sen Black Metal albumet. Någon enstaka skiva har det väl blivit men inte så där helhjärtat.  Jag vet inte om det var det extremt taskiga ljudet på Black Metal eller om musiken helt enkelt inte passade mig just då. Jag gillade titelspåret som fan man har inga minnen av resten. Inte mer än att allt mer eller mindre skulle ha låtit likadant.

At the Very Depths är något helt annat. Det är inte längre den skitiga black metal som bandet en gång stod för. Jag skulle istället vilja rubriceras det som heavy metal idag. Vissa av texterna är fortsatt kvasisatanistiska men det är väl känt sedan länge att allt som Venom hade var en image. De trodde inte på det där om Satan själva.

Men jag gillar den har skivan på sina egna premisser.  Det är kanske inte lika skitigt som förr men det är bättre ljud och melodier man lär sig redan efter ett par genomlyssningar. Det är låtar lätta att ta till sig och som musikaliskt ibland ligger i gränslandet mellan punkrocken och Motörhead.

Det här är en skiva jag verkligen rekommenderar och som gjorde mig smått överraskad faktiskt. Jag hade inte väntat mig så kvalitativ musik.

8/10

Nytt från Scorpions igen!

När Sting in the Tail kom 2010 menades det att det skulle vara Scorpions sista album. Jag skrev själv om det vemod jag kände inför detta. Nu är det nu skiva på gång och vemodet har lagt sig.. Ska bli intressant!

Release: 20150223

Nytt från THUNDER!!

Jag som trodde att brittiska THUNDER hade lagt karriären på hyllan och så kommer de med ett nytt album! Detta ska införskaffas!

Release 20150213

Melodifestivalen 2015, Delfinal 1 – en krönika – typ…

Egentligen hade jag tänkt att jag inte skulle skriva fler krönikor om melodifestivalen men jag känner att jag inte riktigt kan låta bli. Nu blir inte det här lite uppstyrt och strukturerat som tidigare krönikor har varit. Mer en avslappnad reflektion över eventet egentligen.

Först och främst kan jag konstatera att Sanna Nielsen är helt ok som programledare. Hon är förstås bättre som sångerska men hon gör ett riktigt bra jobb. Hennes kollega Robin Paulsson är jag dessvärre helt obekant med sedan tidigare men även han visade på scennärvaro och faktum är att det skämt, som traditionellt sett brukar vara ganska plumpa, faktiskt gick hem igår. Kanske beror det på vem som säger dem och på vilket sätt de framförs? Det funkade i alla fall! Jag gillade också programledarnas musikaliska eskapader. Visst, Robin Paulsson är komiker och inte sångare, det märks, men jag tycker han klarade sig bra!

Själva tävlingen då? Jodå, det var väl som det brukar vara. Ett gäng låtar som alla tycks hade i de sociala medierna. Några var bättre än andra men tyvärr måste jag erkänna att min favorit i gårdagens startfält inte tog sig vidare. Det gjorde däremot Eric Saade (vilken överraskning) trots att han verken hade en låt eller en scenshow som kan mäta sig med det han tidigare har ställt upp med. Det är min åsikt förstås. Det var väl ok, men som sagt inget som kommer i närheten av tidigare bidrag.

Jessica Andersson var snyggast igår, det är förstås inte så svårt för henne då hon är oerhört vacker. Inget som har med det musikaliska framförandet att göra kanske men vidare gick hon i alla fall med sin ballad. Helt ok den också.

Jag tänker inte ens kommentera vad jag tyckte var totalt bedrövligt med ett av dessa bidrag gick i alla fall vidare till andra chansen. Förresten behöver jag väl inte hymla. Bland mina preferenser ingår som regel inte rap.

Sen går det förstås inte att komma runt att kommentera den tredje programledaren, sidekicken Filippa Bark. Det är förstås inte en riktig person utan en karaktär spelad av skådespelerskan Sissela Benn. Grymt jobbig men samtidigt fantastiskt underhållande. På gränsen till lyteskomik kanske men jag gillar det skarpt. Man behöver inte alltid ta allting så allvarligt och läsa in för mycket i det som sägs och det som framförs. Om man tar det för vad det är blir det bra mycket mer underhållande!

Överlag tycker jag att det var ett trevligt program. Kanske inte så mycket konfetti, flärd och glitter som vi är vana vid men heller ingen diskbänksrealism. Det är bara att se fram emot nästa delfinal! J

Venoms nya album, From the Very Depths - ute nu!

Ute nu! Jag tänkte jag skulle ge mig på att recensera den här. Så håll ögonen öppna! :-)

Nytt album från U.D.O.!

Finns ute nu! Jag har missat den totalt. Dock kan jag konstatera att den borde få nåt slags pris för mest gräsliga omslag någonsin..

Saxon – Solid Ball of Rock – 1991

Oj! Jag minns inte ens när jag lyssnade aktivt på Saxon senast! Den senaste skiva jag införskaffade var på vinyl före CDns tid så det är ett tag sedan nu. Vad jag ryckte minns jag verkligen inte. Hur som helst så var det Innocence is no Excuse om jag inte minns helt fel. Var för jag lutade lyssna på dem har jag ingen aning om för jag har för mig att jag verkligen gillade dem. I skivbackarna att även Crusader och The Power and The Glory, det vet jag.

Därför var det med spänt intresse som jag tog mig an den här. Det är väl i och för sig som det brukar vara, det är oerhört intressant att utforska musik man inte riktigt har koll på. Dock är det inte lika roligt, som här när man blir besviken över resultatet. Saxon visar sig vara lite för mesigt för min smak. Om det sen är bandet som har ändrat på sig eller mina preferenser ska jag låta vara osagt. Besvikelsen infann sig i alla fall.

Men dåligt är det verkligen inte! Det är kompetent framförd och skriven musik. Och ingen ska komma och säga att Biff Byford inte kan sjunga!

5/10