Egentligen hade jag tänkt att jag inte skulle skriva fler
krönikor om melodifestivalen men jag känner att jag inte riktigt kan låta bli.
Nu blir inte det här lite uppstyrt och strukturerat som tidigare krönikor har varit.
Mer en avslappnad reflektion över eventet egentligen.
Först och främst kan jag konstatera att Sanna Nielsen är helt ok som
programledare. Hon är förstås bättre som sångerska men hon gör ett riktigt bra
jobb. Hennes kollega Robin Paulsson
är jag dessvärre helt obekant med sedan tidigare men även han visade på
scennärvaro och faktum är att det skämt, som traditionellt sett brukar vara
ganska plumpa, faktiskt gick hem igår. Kanske beror det på vem som säger dem
och på vilket sätt de framförs? Det funkade i alla fall! Jag gillade också
programledarnas musikaliska eskapader. Visst, Robin Paulsson är komiker och inte sångare, det märks, men jag
tycker han klarade sig bra!
Själva tävlingen då? Jodå, det var väl som det brukar
vara. Ett gäng låtar som alla tycks hade i de sociala medierna. Några var
bättre än andra men tyvärr måste jag erkänna att min favorit i gårdagens
startfält inte tog sig vidare. Det gjorde däremot Eric Saade (vilken överraskning) trots att han verken hade en låt
eller en scenshow som kan mäta sig med det han tidigare har ställt upp med. Det
är min åsikt förstås. Det var väl ok, men som sagt inget som kommer i närheten
av tidigare bidrag.
Jessica Andersson
var snyggast igår, det är förstås inte så svårt för henne då hon är oerhört
vacker. Inget som har med det musikaliska framförandet att göra kanske men
vidare gick hon i alla fall med sin ballad. Helt ok den också.
Jag tänker inte ens kommentera vad jag tyckte var totalt
bedrövligt med ett av dessa bidrag gick i alla fall vidare till andra chansen.
Förresten behöver jag väl inte hymla. Bland mina preferenser ingår som regel
inte rap.
Sen går det förstås inte att komma runt att kommentera
den tredje programledaren, sidekicken Filippa
Bark. Det är förstås inte en riktig person utan en karaktär spelad av skådespelerskan
Sissela Benn. Grymt jobbig men
samtidigt fantastiskt underhållande. På gränsen till lyteskomik kanske men jag
gillar det skarpt. Man behöver inte alltid ta allting så allvarligt och läsa in
för mycket i det som sägs och det som framförs. Om man tar det för vad det är blir
det bra mycket mer underhållande!
Överlag tycker jag att det var ett trevligt program.
Kanske inte så mycket konfetti, flärd och glitter som vi är vana vid men heller
ingen diskbänksrealism. Det är bara att se fram emot nästa delfinal! J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar