Det här är inte Deep
Purples debutalbum (faktiskt det fjärde) men det första där den mest klassiska
av sättningar används. Ritchie Blackmore på gitarren, Roger
Glover: Bas, Ian Paice: Trummor, Ian Gillan: Sång och organisten Jon Lord. Plattan innehåller
förvisso några av de mest klassiska Deep Purple låtar som gjorts
överhuvudtaget – Speed King och Child in Time, och det går inte att
argumentera emot deras kvalitativa egenskaper. Men resten av materialet är inte
lika klockrent tyvärr, det är ganska tjatiga och flummiga solon, inte bara från
Ritchie Blackmores gitarr utan kanske snarast från Jon Lord klaviatur och det blir, i
mina öron, ganska påfrestande i längden och alldeles för lite medryckande
melodier. Jag vill inte gå så långt som att kalla det hela för flumrock, men
baske mig om jag kommer på något bättre ord!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar