In English Below
The
Erotics:
Today
the Devil, Tomorrow the World
2010
Har man hört The
Erotics tidigare råder det redan från början ingen som helst tvekan om
vilka det är som spelar här. Det är en skiva i samma stil som deras föregående Rubbish
från 2007 men ändå med en del skillnader. För det första är det här inte ett
album som är lika lätt att ta till sig, det kräver några fler genomlyssningar
innan det sätter sig ordentligt. Det finns några låtar, där kanske framförallt
titelspåret bör nämnas, som är lite starkare än övrigt material men efter några
genomlyssningar sätter som sagt sig skivan och den är minst lika bra som
föregångaren. Jag tror också att det kommer att hålla längre vilket brukar vara
fallet med skivor som är lite svårtillgängliga från början.
Hur som helst så råder det ingen tvekan om att Mike Trash, som sjunger, spelar gitarr
och har skrivit allt material har en stor idol – Alice Cooper! Det är inte riktigt lika tydligt här som på
föregångaren men ibland är det uppenbart att vill låta som Alice. Men man får ta med i beräkningen att The Erotics är en trio med betydligt mindre resurser än Alice Cooper och om man jämför det här
med exempelvis The Eyes of Alice Cooper, som ligger närmast tillhands när det
gäller det musikaliska, blir det här förstås lite tunnare i jämförelsen. Fast
det behöver inte vara något negativt, och det är det inte heller. Det påverkar
nämligen garagekänslan i positiv riktning och det som framförs känns som
otroligt äkta!
Men Alice Cooper
är inte den enda jämförelsen man kan göra. Jag tycker att man utan vidare, om
man bortser från könets skillnader, kan påminnas om Wendy O Williams i någon av låtarna. Det är rock n’ roll med
garagekänsla helt enkelt. Det låter inte pretentiöst på något sätt och det är
roligt och medryckande att lyssna på. Det är som om man skulle ta sjuttiotalets
glamrock och applicera lite Heavy Metal på det! Det handlar alltså ingalunda om
någon Glam Metal utan snarare om Glam Rock, fast Metal om ni förstår vad jag
menar?
Ska vi tala om texterna så lever The Erotics upp till sitt namn. Fast det är klart, vissa låtar – Hogtied
and Waiting kanske ligger mot gränsen till perverterad. Men det är inte
på fullt allvar, det är uppenbart och det är väl egentligen något som
genomsyrar hela produktionen. Det är gjort lite med glimten i ögat, även om
bandet förstås tar sin musik på allvar, och det är det som är så skönt. Att man
inte behöver vara gravallvarlig och leta underliggande budskap där det inte
finns några att finna. Jag gillar det här, mycket mer än så behöver man val
inte säga egentligen, åtminstone inte med ovanstående beskrivning av vad
plattans musikaliska inriktning.
7/10
If
you’ve heard The Erotics before you immediately
recognize the sound from this new album. There’s no doubt about who’s playing.
It’s about the same style as on their previous album Rubbish from 2007 with a
few differences of course. First, this is an album that doesn’t stand out as
fast as the last one did. It takes more time for it to grow and to become
really good! There are a few songs, the title track and a few other that stand
out as better than the rest, but after listening to it for a few times it
equals out in quality. I think that this album will last longer, be fresh
longer so to speak, than the previous one and that’s a good thing at the end of
the day!
There is
no doubt that Mike Trash, who sings,
plays the guitar and has written all the material has one major influence – Alice Cooper! It’s not quite as obvious
here as on the last album but it’s clear that he wants to sound a bit like Alice. But one has to understand that The Erotics doesn’t have the kind of
recourses Alice Cooper can up bring.
It’s a trio that doesn’t have the full sound that, for example, The
Eyes of Alice Cooper, which seems as an adequate comparison, has. This
sounds a bit thinner in the sound department, but that doesn’t have to be a bad
thing. The garage feeling benefits from it and it seems almost unbelievably
genuine. The guys have fun playing this music, that’s for sure!
But Alice
Cooper is not the only comparison to make. I think that I can hear
traces of Wendy O Williams here and there. That is if you ignore the
gender differences of course. It’s Rock n’ Roll with garage rock feeling,
nothing more and nothing less! It’s involving listening for the listener and
that’s always a positive thing when it comes to music. Come to think of it, if
you took the glam rock of the seventies and applied some metal to it, you have
about the sound of The
Erotics on this album. Not Glam Metal, but Glam Rock, but Metal, if
you know what I mean?
The lyrics lives up to the name of the band - The
Erotics! But some songs, like Hogtied and Waiting may be slightly
more perverted than that. But it’s not that serious and that’s something that
goes for all of the album really. I mean, the band obviously takes the music
serious, but there’s some self distance to it. As a listener you don’t have to
look for underlying messages and morals because there are none to be found. I
like this, and that’s all that has to be said really, with the above
description of the music in mind.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar