Recension: Rubbish - 2008

The Erotics:

Rubbish

2008

Trashpit Records TRASHCD05

Första gången jag satte på plattan för att lyssna på vad det egentligen var för chansning jag hade köpt på mig var jag alldeles tagen! Eller åtminstone rejält överraskad över hur mycket musiken egentligen tilltalade mig. Tänk dig att man tar Alice Coopers album Killer eller Love it to Death och korsar det med nittiotalsproducerade The Last Temptation eller Brutal Planet, lägger till lite Zodiac Mindwarp och toppar med lite Sex Pistols så har du ungefär soundet. Det skiljer sig förstås lite mellan låtarna och de inledande spåren Dead Last in the Rat Race och Terrorize You låter klart modernare än 70-talsdoftande Push Comes to Death. Och det är detta sjuttiotalssound som tilltalar allra mest och där det mesta av materialet befinner sig!

Däremot är det lite irriterande i längden att sångaren Mike Trash, som också skrivit det mesta av materialet, envisas med att frasera allting som Alice Cooper. Han låter också lite tillgjort ansträngd vilket förvisso passar musiken men som kan bli lite tröttsamt i öronen efter ett tag. Nu tillhör den här skivan i och för sig inte de längsta i musikhistorien utan nöjer sig med en total längd på strax under trettio minuter så det är väl inget jätteproblem egentligen.

Tyvärr är det dock så att det som initialt verkade vara en riktig höjdarplatta inte klarar av att bibehålla sina kvaliteter över en längre tid. När man lyssnat igenom plattan några gånger inser man att det inte kommer att ge så mycket mer. Det är med andra ord en ganska ytlig platta som inte döljer något mer än vad man först hör vid första genomlyssningen. Detta gör att man tröttnar lite på den och även om det fortfarande är bra och lyssningsvärt så lägger sig de första imponerande intrycken efter några genomlyssningar. Nu tycker jag i och för sig inte att betyget skäms för sig ändå men om man ska specificera något som är till skivans nackdel, förutom det som redan nämnt ovan, så skulle det vara att materialet kanske inte riktigt är tillräckligt varierat. Man vet å andra sidan precis vad man får och det är ju också värt något.

Det är rock ’n roll utan krusiduller!


7/10

Recension/Review: The Erotics - Today the Devil, Tomorrow the World - 2010

In English Below

The Erotics:

Today the Devil, Tomorrow the World

2010

Trash Pit TRASHCD 10

 Trash-Pit Records

Har man hört The Erotics tidigare råder det redan från början ingen som helst tvekan om vilka det är som spelar här. Det är en skiva i samma stil som deras föregående Rubbish från 2007 men ändå med en del skillnader. För det första är det här inte ett album som är lika lätt att ta till sig, det kräver några fler genomlyssningar innan det sätter sig ordentligt. Det finns några låtar, där kanske framförallt titelspåret bör nämnas, som är lite starkare än övrigt material men efter några genomlyssningar sätter som sagt sig skivan och den är minst lika bra som föregångaren. Jag tror också att det kommer att hålla längre vilket brukar vara fallet med skivor som är lite svårtillgängliga från början.

Hur som helst så råder det ingen tvekan om att Mike Trash, som sjunger, spelar gitarr och har skrivit allt material har en stor idol – Alice Cooper! Det är inte riktigt lika tydligt här som på föregångaren men ibland är det uppenbart att vill låta som Alice. Men man får ta med i beräkningen att The Erotics är en trio med betydligt mindre resurser än Alice Cooper och om man jämför det här med exempelvis The Eyes of Alice Cooper, som ligger närmast tillhands när det gäller det musikaliska, blir det här förstås lite tunnare i jämförelsen. Fast det behöver inte vara något negativt, och det är det inte heller. Det påverkar nämligen garagekänslan i positiv riktning och det som framförs känns som otroligt äkta!

Men Alice Cooper är inte den enda jämförelsen man kan göra. Jag tycker att man utan vidare, om man bortser från könets skillnader, kan påminnas om Wendy O Williams i någon av låtarna. Det är rock n’ roll med garagekänsla helt enkelt. Det låter inte pretentiöst på något sätt och det är roligt och medryckande att lyssna på. Det är som om man skulle ta sjuttiotalets glamrock och applicera lite Heavy Metal på det! Det handlar alltså ingalunda om någon Glam Metal utan snarare om Glam Rock, fast Metal om ni förstår vad jag menar?

Ska vi tala om texterna så lever The Erotics upp till sitt namn. Fast det är klart, vissa låtar – Hogtied and Waiting kanske ligger mot gränsen till perverterad. Men det är inte på fullt allvar, det är uppenbart och det är väl egentligen något som genomsyrar hela produktionen. Det är gjort lite med glimten i ögat, även om bandet förstås tar sin musik på allvar, och det är det som är så skönt. Att man inte behöver vara gravallvarlig och leta underliggande budskap där det inte finns några att finna. Jag gillar det här, mycket mer än så behöver man val inte säga egentligen, åtminstone inte med ovanstående beskrivning av vad plattans musikaliska inriktning.

7/10

If you’ve heard The Erotics before you immediately recognize the sound from this new album. There’s no doubt about who’s playing. It’s about the same style as on their previous album Rubbish from 2007 with a few differences of course. First, this is an album that doesn’t stand out as fast as the last one did. It takes more time for it to grow and to become really good! There are a few songs, the title track and a few other that stand out as better than the rest, but after listening to it for a few times it equals out in quality. I think that this album will last longer, be fresh longer so to speak, than the previous one and that’s a good thing at the end of the day!

There is no doubt that Mike Trash, who sings, plays the guitar and has written all the material has one major influence – Alice Cooper! It’s not quite as obvious here as on the last album but it’s clear that he wants to sound a bit like Alice. But one has to understand that The Erotics doesn’t have the kind of recourses Alice Cooper can up bring. It’s a trio that doesn’t have the full sound that, for example, The Eyes of Alice Cooper, which seems as an adequate comparison, has. This sounds a bit thinner in the sound department, but that doesn’t have to be a bad thing. The garage feeling benefits from it and it seems almost unbelievably genuine. The guys have fun playing this music, that’s for sure!

But Alice Cooper is not the only comparison to make. I think that I can hear traces of Wendy O Williams here and there. That is if you ignore the gender differences of course. It’s Rock n’ Roll with garage rock feeling, nothing more and nothing less! It’s involving listening for the listener and that’s always a positive thing when it comes to music. Come to think of it, if you took the glam rock of the seventies and applied some metal to it, you have about the sound of The Erotics on this album. Not Glam Metal, but Glam Rock, but Metal, if you know what I mean?

The lyrics lives up to the name of the band - The Erotics! But some songs, like Hogtied and Waiting may be slightly more perverted than that. But it’s not that serious and that’s something that goes for all of the album really. I mean, the band obviously takes the music serious, but there’s some self distance to it. As a listener you don’t have to look for underlying messages and morals because there are none to be found. I like this, and that’s all that has to be said really, with the above description of the music in mind.

7/10

Nytt från The Erotics

Finns att ladda ner på Cdbaby, den verkar riktigt bra!