Samma låtar som på Cornelis originalskiva från 1970, dock
förevigat på dubbla diskar, kanske på grund av att några av låtarna fått, till
synes improviserade, prologer eller intron eller vad man nu vill kalla det.
Dock saknas den blueskänsla och nerv Cornelis själv hade när han spelade in låtarna
vilket är synd, bra hyllningsplattor växer inte på träd och den här är tyvärr
inte en av dem jag håller allra högst i min Cornelis-samling.
Dikternas frasering blir också helt fel i mina öron då enbart annorlunda
betoning än vad man är van vid sedan tidigare kan betyda helt andra betydelser
för texten. Inte ens Kristina Lugn förmår leverera Apollinaire vidare övertygande, vilket gjorde mig
enormt besviken. Men, och det är faktiskt ett ganska stort men, kan den här
utgivningen innebära att ungdomar, och folk i övrigt också för den delen, som
inte är bekanta medCornelis talang och skapande får upp ögonen för
honom är det helt klart värt det. Vi andra som redan älskar sångerna gör nog
bäst i att hoppa över denna…
3/10
3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar