Magnifik Musik: november 2012

The Lovell Sisters Band – When Forever Rolls Around – 2005

Om jag rubricerar den här skivan som country, är det någon som blir förvånad då? Och det var faktiskt under de förutsättningarna och förhoppningar jag köpte skivan. Den var visserligen onaturligt billig men man vill ju ändå införskaffa kvalitet framför kvantitet! Och mycket riktigt! Det är country, till och med bluegrass, som jag uppskattar väldeliga när det är gjort på rätt sätt. Här är det kanske lite mjukare än vad jag skulle föredra men det är tillräckligt med banjo och stämsång för att jag ska trivas. I längden blir skivan förvisso lite seg men ändå en skiva som jag kommer att plocka fram emellanåt när andan faller på.

6/10

Sinner – The Nature of Evil – 1998

Det här tyska Heavy Metal bandet har helt och hållet gått mig förbi. Att just den här skivan kom under en tid då mitt intresse för musik hade falnat en smula kan man knappast skylla på då Sinner gett ut skivor under hela 80-talet fram till 2011 då de i skrivandets stund släppte sin senaste skiva. Just den här utgåvan är en re-mastrad version av skivan från 1998 och innehåller ett par låtar extra. Jag har ingen ljudkvalitet att jämföra med men jag känner att om det här är en re-mastrad version med förbättrad ljudkvalitet måste originalutgåvan varit ganska vedervärdig!

Musikaliskt sett är det dock helt ok, inget som utmärker sig kanske men stabilt och en skiva som man klarar av att lyssna på från början till slut utan att det är några låtar som drar ner helheten. Det är mycket stabilt och sannerligen inte ambivalent på det sättet. Betyget är ganska lätt att sätta och det ger sig redan efter några få genomlyssningar. Det känns som att Sinner vill låta lite mer häftiga och aggressiva än vad de faktiskt klarar av eller att de har hoppat på ett tåg av musik som inte riktigt är deras innersta passion. Det är mycket trummor och trevliga gitarriff på sina ställen men det blir lite intetsägande. Och liksom att det inte finns några dalar som drar ner helheten finns det heller inget som lyften den. En jämn, halvtråkig skiva helt enkelt.

5/10

Marina Mårtensson – Fences – 2009

Liksom i fallet JerryLindqvist antog mina fördomar att det här var något helt annat än vad det visade sig vara. Här var det istället frågan om ett omslag som andas country men som i själva verket visade sig vara någon form av jazz. Ett ganska trevligt album för övrigt men som framåt slutet blir lite tröttsamt. Inget som utmärker sig antar jag men ändå något som kan tänkas hamna i skivspelaren lite då och då när rätt förutsättningar råder.

5/10

Jerry Lindqvist – Rivertown – 2011

När jag kom över den här sade mina fördomar mig att det skulle vara jazzinspirerat i någon grad. När jag väl började lyssnade märkte jag dock att så absolut inte var fallet! Istället handlar det mestadels om countrymusik. Det är en musikstil som jag inte kan särskilt mycket om och således har svårt för att nyansera subgenrer och liknande. Jag tycker dock att det kan vara skönt att lyssna på och så även denna platta o lagom doser. Den tenderar nämligen att bli lite påträngande framåt slutet och innehållsmässigt är den inte tillräckligt kvalitativ för att jag ska kunna slappna av ordentligt. Det blir lite för mycket hissmusik för min smak men några låtar i taget går bra!

4/10

Kommande skivsläpp: Amanda Jensen - Hymns for the Hunted

Release 14:e November*

*reservation för förändringar

Cornelis Vreeswijk – Till Fatumeh – 1987

Det här blev Cornelis Vreeswijks sista skiva. De som har läst mina tidigare recensioner av hans plattor vet att det här handlar om min egen lilla husgud, något som jag delar med många andra människor! Låt vara det handlar om ”hårdrockare” eller ”poplyssnare”, en sak verkar vi ha gemensamt. Naturligtvis handlar det i mångt och månget om texterna som förstås är magnifika men ska man vara riktigt objektiv så tycker jag inte att den här skivan tillhör de bästa. Det är inte ens en skiva som platsar på den övre halva utan faktiskt en ganska misslyckad sak om jag får säga mitt.

Men det är egentligen inget som hade kunnats göra så mycket annorlunda heller. Produktionen är färgad av sin tid och tilltalar mig inte alls. Cornelis främsta verk är enligt mig de som kom tidigt i karriären, de som inte kräver mer än akustisk gitarr till sången. Större arrangemang och större ambitioner tilltalar mig inte lika mycket som de kvicka visorna helt enkelt. Ett par av spåren finns i betydligt bättre versioner än de som återfinns här – Blues för Fatumeh och Till en Gammal Knarkare till exempel! Här är de ganska sävliga medan de i andra inspelningar tillhör de mest tempostarka låtarna överhuvudtaget!

Jag tycker absolut det är en skiva som bör finnas i samlingen (tillsammans med alla de andra skivorna av Cornelis) men det är mest för att det rör sig om ett principiellt nationalhelgon än att det egentligen finns kvalitativa aspekter att ta hänsyn till!

6/10