Jag måste säga att den här plattan blev något av en
besvikelse! Jag älskade verkligen återföreningsplattan Start From the Dark som kändes nytt och fräscht även om andra band
gjort liknande skivor sedan tidigare. Jag missade The Secret Socitey och LastLook at Eden fann jag vara en glimt tillbaka mot storhetstiden, lättare
låtar designade att sätta sig snabbt hos publiken. Nu är det dags att gå
tillbaka till det som gjorde Start From the Dark så bra…
Men det finns en viktig skillnad, låtarna är inte i
närheten av att vara lika starka som de var på återföreningsplattan! Det är
också störande välproducerat och låter inte särskilt inspirerat. Enstaka låtar
är väl bra, som första singeln från albumet – Not Supposed to Sing the Blues,
är rent av fantastiskt bra! Men framåt slutet av albumet är det bara tröttsamt
att lyssna på nedstämda gitarrer och känslolös musik.
Men eftersom låtarna fungerar rätt bra för sig själva är
det egentligen inte frågan om något dåligt utan bara tjatigt och tillrättalagt.
Jag har oerhörda problem men överproducerad musik och jag kan inte vara hur
förlåtande som helst mot det. Det blir jobbigt att lyssna när det egentligen är
meningen att man bara ska luta sig tillbaka och njuta. Det är väl det som är
skillnaden mellan ett samlingsalbum när bara de enskilda låtarna betyder något
och ett vanligt album som ska knytas ihop på något sätt. Inte nödvändigtvis
genom ett uppenbart tema men i alla fall så pass mycket att det är intressant
hela vägen och det är precis där man misslyckas.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar