Nytt album med Judas Priest - Redeemer of Souls

Release: 2014-07-14

Video: Accept - Stampede

Jag ska ha det kommande albumet, så är det bara!

Mustasch – Sounds Like Hell, Looks Like Heaven – 2012

De senaste veckorna har jag lyssnat väldigt mycket på den här plattan. Från början minns jag att jag störde mig lite på att Ralf Gyllenhammar fraserar ungefär likadant i alla fall i de inledande spåren men det är inget jag har något emot längre. Tvärtom gillar jag det skarpt! Hur representativt det är musikaliskt jämför med Mustaschs tidigare katalog kan jag inte riktigt uttala mig om men ska jag rubricerad det med något, får det bli hårdrock. Det är inte tillräckligt mycket Heavy Metal för att platsa under den kategorin medan det naturligtvis inte går att jämföra med hårdrock av klassiskt snitt.

Det är medryckande melodier och riktigt trevliga riff som presenteras. Bäst är skivan i början och sen mattas den av lite. Jag vet inte riktigt varför men det är väl inte helt ovanligt att man lägger de starkaste låtarna i början. Man måste ju fånga lyssnaren. Detta lyckas man bra med (även om jag som sagt var lite skeptiskt från allra första början).

Förresten, den fjärde låten – Cold Heart Mother Son, känns oerhört inspirerad av Megadeths Symphony of Destruction! Det är inte riktigt exakt samma men nog tycker jag att det måste vara med än en tillfällighet att flera av riffen är så pass lika? Hur som helst är det jäkligt bra! Jag gillar plattan och måste härmed inskaffa mer med detta fantastiska svenska band!

8/10

Nytt album med Ace Frehley - Space Invader

Låt oss bara hoppas att den är bättre än den förra plattan Anomaly..

Iron Maiden - Killers - 1981

Först tänkte jag skriva att den här andra skivan med Iron Maiden är lika dålig om den första är bra, men jag kan inte med gott samvete ge den ett så pass lågt betyg som detta skulle innebära. För även om låtmaterialet är ganska tråkigt och inte utmärker sig på något sätt finns det en del andra saker som gör att den här känns som ett viktigt steg för bandet. För det första är det första skivan där Dave Murray spelar tillsammans med Adrian Smith som senare skulle bli ett mycket välansett och samspelat gitarristpar. För det andra är det första skivan som Martin Birch producerar och för det tredje är det den sista med Paul Dianno på sång.

Men låtmaterialet är alltså förhållandevis svagt jämför med debuten och vad som senare skulle komma också. För min egen del är det egentligen bara Murders in the Rue Morgue, som mycket löst baseras på en berättelse av Edgar Allen Poe som är något att ha! Möjligen kan man väl säga att Wrathchild har någon form av igenkänningsbar hook, annars tycker jag att det är ganska dåligt på den fronten. Det är överlag ganska mediokert, låt vara att de möjligen är avancerade till sin struktur vad gäller tempoväxlingar och annat och det hörs tydligt att Steve Harris är en basist och låtskrivare som har framtiden för sig men det känns inte som han har funnit sitt rätta jag riktigt än här. Det är också han som har skrivit i princip allt material på hela skivan.

Det är ambitiöst men tyvärr blir det inte mycket mer än så eftersom det är ganska tråkiga melodier inom kompositionerna. Däremot är det ytterst musikaliskt kompetent och det är delvis därför jag känner att jag måste höja upp betyget en smula också. Det finns inget som helst att klaga på när det gäller det utan det är kompositionerna som är problemet. Det är märkliga strukturer och det är väl kanske till och med så att bandet var lite före sin tid med den här skivan. – 4/10