12:e Juni i musikhistorien - 28 år sedan MEGADETH - KILLING IS MY BUSINESS... AND BUSINESS IS GOOD - 1985


Ärligt talet, hade det här varit min första bekantskap med Megadeth hade det också med stor sannolikhet blivit min sista. Det låter ganska risigt faktiskt. Fast det är inte riktigt hela sanningen heller. Snarare är det så att låtarna är för bra för den usla produktionen som jag förstår att Dave Mustaine gjorde själv efter att pengarna hade tagit slut. Det låter väl egentligen inte mycket annorlunda jämfört med andra producerade skivor under perioden men man är ju lite bortskämd numera. Kanhända kommer låtarna till sin rätt på den re-mastrade versionen som kom 2002? Det vore faktiskt intressant att undersöka!

Som det är nu är det framförallt två låtar som sticker ut. Vi undantar den inledande Last Rites som låter som något Alice Cooper gjorde på Welcome to my Nightmare, jag kan bara inte placera det just nu. Förutom denna så är det paradoxalt nog plattans enda cover These Boots som, låt oss säga, går lite snabbare här än vad Nancy Sinatra gjorde den. Dave Mustaine har också ändrat texten en smula. Slutligen avslutande Mechanix, som åtminstone jag känner bättre som The Four Horsemen med Metallica. Det går nog liiite fortare här men tusan vet om det är bättre. Någon form av originalversion får man väl ändå kallade det, åtminstone textmässigt. Dave Mustine skrev låten och sedan gjorde man om texten i Metallica efter Dave Mustaine fått sparken. Hur som helst tillhör den höjdpunkterna här även om jag har svårt att inte ”höra” Metallicas text.


4/10

Omslaget till den remastrade utgåvan
är väl rejält mycket snyggare?

Pretty Maids – Pandemonium – 2010



Jag brukar kunna bestämma mig hyfsat snabbt vad jag tycker. Det är inte alltid att jag direkt kan motivera varför jag tycker som jag gör, men åsikten isig brukar inte ta särskilt lång tid på sig att infinna sig.

Det här är en skiva där jag faktiskt fick tänka till lite och där jag dessutom ändra uppfattning en smula strax innan jag satte mig ner för att skriva det här. Det jag från början hade som utgångspunkt var nämligen de låtar som ingår i hårdrocksballadträsket – de snällare låtarna från skivan. Dessa är kanske inte så många till antalet och de är absolut inte dåliga egentligen, bara fantasilösa och tråkiga. Men när jag har lyssnat några varv insåg jag att det inte alls var detta jag borde fokusera på. Istället borde det intressanta vara alla de andra låtarna, de som hamnar inom Power Metal sfären. Bandet har egentligen en fantastisk förmåga att skapa medryckande musik, det är bara det att det har blandats upp med musik som inte borde vara med på samma platta.

Det är ganska rå Heavy/Power Metal när det är som allra bäst – och då är det riktigt bra, och relativt smörig hårdrocksballad när det är som sämst.


7/10

1:a Juni i Musikhistorien


Som den hårdrockare jag är har jag ändå alltid gillat Povel Ramels musik och texter. Idag skulle han ha blivit 91 år.