Stabila Pretty Maids!

Pretty Maids är numera ganska stabila i sina releaser. Det tycker i alla fall jag. I början av karriären fladdrade det lite åt alla möjliga håll, även om det mesta var bra eller anständigt. Den här ska bli kul att höra. Kingmaker släpps 2016-11-04

Pretty Maids – Pandemonium – 2010

Jag brukar kunna bestämma mig hyfsat snabbt vad jag tycker. Det är inte alltid att jag direkt kan motivera varför jag tycker som jag gör, men åsikten isig brukar inte ta särskilt lång tid på sig att infinna sig.

Det här är en skiva där jag faktiskt fick tänka till lite och där jag dessutom ändra uppfattning en smula strax innan jag satte mig ner för att skriva det här. Det jag från början hade som utgångspunkt var nämligen de låtar som ingår i hårdrocksballadträsket – de snällare låtarna från skivan. Dessa är kanske inte så många till antalet och de är absolut inte dåliga egentligen, bara fantasilösa och tråkiga. Men när jag har lyssnat några varv insåg jag att det inte alls var detta jag borde fokusera på. Istället borde det intressanta vara alla de andra låtarna, de som hamnar inom Power Metal sfären. Bandet har egentligen en fantastisk förmåga att skapa medryckande musik, det är bara det att det har blandats upp med musik som inte borde vara med på samma platta.

Det är ganska rå Heavy/Power Metal när det är som allra bäst – och då är det riktigt bra, och relativt smörig hårdrocksballad när det är som sämst.

7/10

Pretty Maids – Sin-Decade – 1992

När jag köpte den här skivan för många år sedan tyckte jag väl inte den var något speciellt, den var ganska mjäkig och tråkig och motsvarade inte alls det jag förknippade Pretty Maids musikaliskt med. Sången var lite tunn jämfört med den på min favoritplatta med bandet vid den här tiden – Red, Hot and Heavy och det tilltalade helt enkelt inte. I dagens ljus inser jag att det här ligger någonstans i den musikaliska djungeln mellan power metal och FM-rock och det är inte alls pjåkigt faktiskt. Det drar mer åt power metal än FM-rock men jag känner att det finns någonting där, framförallt i sången och körarrangemangen. Det är inget som man sitter och superdiggar till men det är helt klart en skiva som är värd att plockas fram emellanåt när bara vill hänge sig åt okomplicerad musik där man inte behöver något vidare engagemang. Så efter att den stått och mognat till sig i tio eller femton år i hyllan skulle jag faktiskt vilja ge den här skivan ett ganska hyfsat betyg. Tidens tand har varit snäll mot den och faktiskt i det här fallet gjort den bättre än den var från början!

7/10