ZZ Top - Eliminator - 1983

Eliminator (1983) – Ursprunglig recension skriven 2008 (första stycket): När året var 1983 och den här plattan var ny var jag alldeles lyrisk över den och befann mig snarast i ett euforiskt tillstånd. Ingenting var bättre än, den inte nödvändigtvis bästa låten på plattan längre, Sharp Dressed Man och denna sång tillägnades också en hel sida på det kassettband som snabbt spelades sönder av fanatiskt användande… Numera har jag dock antagit en betydligt mer återhållsam inställning till albumet och menar att, emedan det fortfarande är bra, kan det ingalunda konkurrera med bandets tidigare, mer renblusiga plattor som Tejas, Rio Grande Mud eller för den delen Tres Hombres från 1973. Men utan tvekan är det ett album som skulle komma att vara väldigt viktigt för den skäggiga trions karriär, man lade helt och hållet om stil och skaffade sig en publik utanför bluesälskarna. De rena, raka rytmerna och de distade gitarrerna lockade såväl syntare som hårdrockare och man fick en gemensam nämnare att samlas omkring. Det var tung-gung när det var som bäst och visst minns man tillbaka på den första upptäckten av bandet med glädje. Hitsen Gimme all your Lovin’, Got Me Under Pressure, och I Got the Six, tillsammans med redan nämnda ungdomsförälskelse, fortsätter att imponera. Det är fortfarande starka låtar som liksom forcerar foten att stampa i takt medan andra låtar som TV Dinners, Thug och Dirty Dog kanske numera får betraktas som utfyllnadsmaterial.

Det var också bandets första platta, om man undantar den första, som inte hade en spanskklingande titel. Jag minns att jag läste om detta i någon intervju med Billy Gibbons som skojade till det och menade att den egentliga titeln var ”El Iminator” och att de inte alls hade brutit mönstret. Men oavsett vilken titel albumet egentligen hade kan man inte förneka att den markerar en ny era för bandet. De experimentella tongångarna från föregående El Loco förfinas och görs popigare och många med mig minns den här stilen som det ”äkta” ZZ Top! Det är lättlyssnade partylåtar med stark hook som funkar i alla lägen. – 7/10