Det här är Bruce Dickinsons fjärde soloskiva och den första som faktiskt är
riktigt riktigt bra! Visst fanns det tendenser på föregående Skunkworks
men de inledande två plattorna Tattooed Millionaire och Balls
to Picasso har väldigt lite med det här att göra. Borta är den
lättsammare pop-rocken, istället handlar det om tung vokalbaserad heavy metal!
Skulle man bara gå på de
inledande spårens kvaliteter skulle jag utan tvekan delat ut ett fullbetyg åt den
här skivan. Men som vanligt är det inte fallet och det finns några svackor här
och där. Rösten sviker dock aldrig Bruce
Dickinson och ska man enbart se till teknisk kompetens är det heller ingen
tvekan om vilken betyg som borde utdelas. Men allting är inte så enkelt och man
måste även ta med andra variabler i ekvationen.
Nu blir slutresultatet mycket
gott i alla fall och det finns verkligen inget att skämmas över med denhär
plattan. Medverkar gör även Adrian Smith
som även han har ett förflutet i Iron Maiden.
Det vill säga när det här plattan kom var både Bruce och Adrian före
detta medlemmar av bandet. Numera är de båda tillbaka där de, enligt mig, hör
hemma! För övrigt finns det mycket av Iron
Maidens sound här, vilket i sig inte är särskilt märkligt eftersom sångaren
tenderar att färga bandens sound ganska rejält.
Ska man bara ha ett av Dickinsons
soloalbum är det utan tvekan det här man ska ha!
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar