Recension: Treat - Coup de Grace - 2010

Treat

Coup de Grace

2010

Frontiers Records FRCD 453

Någon gång i början av 80-talet, på den tiden då radio fortfarande var ett sätt att hitta ny musik att lyssna på, hörde jag Treat första gången. Mina pretentioner var nog inte så höga på den tiden men jag gillade vad jag hörde och jag har alltid varit lite extra förtjust i band från Sverige vilken märks i min vinylsamling. Jag är inte helt säker på om jag har debuten Scratch and Bite därhemma men andra skivan – The Pleasure Principle är jag till 100% säker på. Hur dessa skivor låter har jag dock ingen aning om eftersom det var åratal sedan jag lyssnade på dem.

Faktum är att jag blev en smula förvånad när jag först såg den här skivan med Treat! Jag hade ingen aning om att de fortfarande var aktiva och dessutom produktiva. Med skepsis införskaffades dock skivan (på rea någonstans tror jag) och med minst lika stor skepsis satte jag in den i cd-spelaren för att lyssna. Det kändes som att tiden hade stått stilla! Och då menar jag i ordets allra positivaste betydelse! Sådan här musik görs inte längre, eller också är det jag som letar på fel ställe. Det är hårdrock som den lät på 80-talet när jag växte upp och det är dessutom välproducerat och välljudande!

I radioprogrammet som jag refererade till i början fanns också en lite intervju med Robban Ernlund – bandets sångare, där han förklarade hur en riktigt bra låt ska vara. Om man plockar ner den och bara spelar akustisk gitarr till och det fortfarande funkar har man hittat en vettig melodi. Ordagrant vet jag inte men det var vad det gick ut på i alla fall. Det är väl en alldeles utmärkt ambition tycker jag och det känns som om Treat fortfarande lever efter den filosofin för det funkar onekligen här! Det är melodier som är lätta att hänga med i och som sätter sig efter bara några få genomlyssningar.

Det blev helt klart en positiv överraskning och en skiva som jag inte ångrar att jag lade ner på tid och pengar på. Snarare inser jag att jag måste rota fram mina gamla vinyler och dessutom införskaffa något mer från den betydligt mer omfattande diskografin än vad jag var medveten om.

8/10