Recension: Elvis Costello – Mighty Like a Rose – 1991

Nu känner jag mig verkligen ute på hal is, för efter att ha tyckt till om både Joe Cocker och Billy Joel kommer nu turen till Elvis Costello (som jag inte heller är så bekant med). Faktum att det här är den enda skivan jag har hört med honom. Att sätta in honom i ett sammanhang är således något jag inte kan göra. Men efter att ha lyssnat igenom Mighty Like a Rose ett antal gånger kan jag konstatera att Elvis Costello inte gör det lätt för vare sig lyssnaren eller sig själv. Han är en sann musikalisk konstnär och det är svårt att sätta en etikett på honom och hans musik. För liksom det är lättare att benämna Mikael Wiehes musik som ”sånger” istället för rock, pop eller folk, är det lättare att säga att det här rör sig om kompositioner snarare än genrebestämd musik. Jag finner den ohyggligt intressant, men som någon skrev behöver det inte vara en positiv egenskap. Det kan lika gärna vara det omvända men man är knappast oberörd och det i sig kan sägas vara en seger! Själv gillar jag det här och kommer att utforska Elvis Costellos diskografi ytterligare!

7/10