Nyheter: Nytt album från Children of Bodom - Halo of Blood

Release: 20130607

Blasphemous Creation – Battle of the Ancients – 2012

Den här plattans största fiende är produktionen. Hade bandet bara hittat en bättre producent som kunde få det att låta mindre burkigt hade det säkert varit mycket bättre. För min egen del tycker jag det alldeles för mycket bas och överlag ett dovt mullrande ljud som jag inte alls trivs med. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men det skulle behövas lite luft och separation mellan instrumenten för att fungera bättre.

Musikaliskt hamnar det någonstans i gråzonen mellan Thrash- och Death Metal skulle jag vilja säga men det finns inte tillräckligt intresse för någon vidare analys. Det är sannolikt inget som jag kommer att lyssna på igen, åtminstone inte på väldigt länge! Den lilla textanalys jag gjorde fick mig att förmoda att texterna är ganska infantila överlag men ska sanningen fram så var det sparsamt med text jag lyckades uppfatta.

4/10

Bruce Dickinson – Tyranny of Souls – 2005

Jag har dragit mig för att recensera den här skivan trots att jag har haft den i min ägo ganska länge. De två föregående skivorna – Accident of Birth, 1997 och The Chemical Wedding, 1998, som jag båda tycker är väldigt bra, kom innan Bruce återgick till Iron Maiden. Men den här alltså fem år efter återföreningen. Jag vill inte säga att det märks, för Bruce Dickinson sjunger lika bra som någonsin och det är absolut inte något fel på hantverket, det är bara det att det inte finns några minnesvärda låtar. När jag har lyssnat igenom skivan en gång har jag ingen aning om hur den började, när jag har hört den två, tre eller fyra gånger vet jag fortfarande inte vilka låtar de innehåller.

Annars låter det väl i stort sett bra. Själva produktionen är det inget fel på. Man skulle väl kunna säga att det låter lite som Iron Maiden ”light”, fast utan Steve Harris karaktäristiska basspel.

5/10

Nyheter: Ny platta med TANK - Breath of the Pit

Release: 20130603

11:e maj i musikhistorien: IRON MAIDEN - FEAR OF THE DARK - 1992

Idag är det 21 år sedan Fear of the Dark släpptes, tiden går. Jag minns att jag inte var så oerhört imponerad av albumet när det kom men för att ge en någorlunda rättvis bild har jag naturligtvis tagit mig tid att gå igenom det igen inför det här blogginlägget/recensionen. Tyvärr kan jag konstatera ungefär samma sak som mitt minne säger mig, det är inte ett jättebra album trots att några av låtarna verkligen sätter sig och har suttit i flera år vid det här laget. Det material som inte är så där uppenbart är tyvärr lite för mediokert och intetsägande för att lyfta skivan helt och hållet.

Som vanligt är inledande halvan betydligt bättre än den avslutande. Som vanligt säger jag, inte på grund av att det brukar vara så just med Iron Maiden utan att det verkar vara så med ganska många plattor nuförtiden. Visst känns det fel att rubricera ett 21 år gammal album som ”nuförtiden”? Men faktum är att trots att jag inte tycker det är något av de bästa albumen med bandet ändå finner soundet tämligen tidlöst. Det låter inte daterat till någon särskild tidsperiod och det i sig får anses vara en musikalisk styrka!

Låtarna handlar på ett eller annat sätt om rädslor. Titelspåret är väl uppenbart men det finns också sånger om fotbollshuliganer och Gulfkriget. Jag tycker väl att det är lite lummigt emellanåt med temat men så är det i alla fall. Sättningen består av Steve Harris (förstås) Bruce Dickinson, Jannick Gers, Dave Murray och Nicko McBrain. Det låter helt ok men inget som borde går till historien (enligt mig).

6/10