Sibel - The Diving Belle

Peter Swartling och jag har något gemensamt. Vi har båda blivit rörda till tårar av Sibel Redzeps röst. Det här albumet är riktigt bra och med tanke på mitt inledande påstående är det väl föga färvånande att jag tycker hon har en fantastisskt röst! Dock blir det lite drygt framåt slutet... TRODDE JAG, men det var i själva verket min MP3-spelare som hoppat vidare till nästa skiva - med Robyn. Det här är ljusår bättre!

Measha Brueggergosman - Surprise

Jodå, den här skivan blev visst fan en överraskning... Hur kul det än är att utforska sånt man inte har en aning om vad det är så är det inget roligt att påbörja sånt som man verkligen inte står ut med. Kanske borde jag ha uppmärksammat det lilla gula märket längst upp i höger hörn som indikerar någon form av klassisk musik. det här var nämligen lite för mycket opera för min smak. Jag säger inte att det är något fel på opera eller klassisk musik överlag, men det här passade mig inte, åtminstone inte just nu!

Flatlöss?

Något måste det ändå finnas som gör Kiss så intressant att skriva om. Bandet har mängder av fans utan att de egentligen någonsin varit speciellt bra. Som live-akt kan jag tänka mig att de har levererat genom åren, men musikaliteten är det väl lite si och så med. Numera är de väl mest kända för skandaler och Simmons nästa sjukliga sätt att attackera allt som han kan hävda kränker hans upphovsrätt. Att mjölka ut varenda krona helt enkelt. Men något måste det som sagt finnas när man ser bråk som det här i aftonbladet. Det verkar vara bittert och vääldigt diplomatiskt...

P!nk - Can't take me Home

Jag har tidigare skrivit en rad eller två om Pinks senaste skiva - Funhouse här på bloggen som jag minns som riktigt trevlig att lyssna på. Det här är debutskiva och den är betydligt mera mainstreampoppig. Det är mycket weilande men jag gillar det iallafall. Det påminner mig lite grand om Mariah Carey, fast klart mycket bättre och med mera attityd!

Cornelis i våra hjärtan

Just nu hittar jag ingen inscannad bild av den här skivan på nätet. Jag skulle förstås kunna scanna den men min lättja sätter i nuläget stopp för en sådan operation. Det är förstås en hyllningsskiva till Mäster Vreeswijk med Anita Strandell, Peter Harrysson, Lill-Babs och Jan Johansen. En orkester finns också men jag ids inte skriva ut deras namn här. Efter ett par, tre låtar slår mig tanken att det är nästan omöjligt att förstöra låtarna, en egenhet som endast riktigt stor musik har. Detta är sant ända tills Lill-Babs tränger in i ljudbilden... Jesus... Gode Gud...

Lyckligtvis bättrar hon sig och lyckas framåt slutet med att få mina tårar att rinna genom en recitation! Helt klart en välkommen skiva i en Cornelis-fanatikers hus men det är väl inget som kommer att locka några nya öron till Cornelis musik och textförfattande!