När jag för en tid sedan skrev om
mina språkliga förebilder nämnde jag
faktiskt inte Robert Broberg alls.
Min tanke vid tillfället handlade inte om att ignorera denna ordekvilibrists betydelse,
varken för mig eller för den skara av människor som han alldeles säkert har
inspirerat ed sina texter genom åren. Jag vet att jag är ett stort tack skyldig
honom. Utan han underfundigheter hade jag inte varit där jag är idag!
Jag vet inte riktigt när jag
upptäckte honom. Det är inget jag kan sätta fingret direkt på men genom åren
har jag införskaffat en del skivor med honom. Ofta är det någon form av
samlingsskivor med klassikerna på, ibland i andra versioner än vad man är mest
van vid. Jag inser nu att jag aldrig kommer att göra mig av med de kassettband
(original) som ligger i förrådet och att den engelskspråkiga skiva jag äger
inte kommer att lämna hemmet, även om den suger. Den engelskspråkiga karriären
var inte den mest lyckade. Liksom andra som har försökt sig på engelska blev
det inte lika fabulöst som de svenska ordsnickerierna.
Roberts arv kommer att leva kvar. Det är jag fullt övertygad om.
Och även om jag inte kommer att få några egna barnbarn kommer jag att göra allt
för att kommande generationer ska förstå detta språkgeni som faktiskt inte alltid
hade som ambition att vara rolig. Det finns många exempel på djupare innebörd i
hans texter också. Det är nog inte dem man kommer att minnas men kom ihåg att
de finns där. Robert Broberg var
inte bara en spelevink. Han hade något att säga oss också! Robert, Jag saknar dig redan!
Robert Broberg blev 75 år. Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar