Black Sabbath - Black Sabbath - 1970



Black Sabbath
Black Sabbath
1970
Castle Music Ltd. #CMTCD 003

Det märkliga med Black Sabbath, i alla fall så här i början av karriären är att det faktiskt inte är de mest kända medlemmarna Tony Iommi och Ozzy Osbourne som är de intressantaste. Låt vara att det kanske inte hade blivit någon vidare forstsättning utan Iommis dedikation vilket framkommer i boken Iron Man som handlar om Iommis liv. Men faktum för undertecknad kvarstår, det är Geezer Butlers basspel och Bill Wards trumslagande som är den stora behållningen här på debutplattan!

Jag har ägt den här skivan länge så det är verkligen inte någon ny bekantskap. Men en gång i tiden förälskade jag mig så i titelspåret att jag knappast lyssnade på något annat. Övriga spår är således ganska främmande för mig trots att det handlar om stora klassiska hits som The Wizard och N.I.B.. Givetvis känner jag igen dem men om någon skulle be mig nynna på dem skulle jag nog inte klara det. Inledningen på Black Sabbath What is this that stands before me? Figure in black which points at me är däremot inget problem.

Så vad säger man? Klarar en platta med över 40 år på nacken en granskning i dagens musikklimat? Är den passé? Låter det daterat? Självklart hör man att det inte är något nytt material men samtidigt är det onekligen odödlig musik. Det spelar ingen roll om Ozzy spelar munspel hellre än bra på The Wizard. Det finns en dedikation till musiken och att grabbarna gör vad de brinner för är helt uppenbart. Läser man Iron Man, vilket jag förstås har gjort, inser man också att den lokala puben också var av stor betydelse på den här tiden och att det mesta av inspelningstiden gick åt att hänga där.

Men för att fortsätta svara på mina egna frågor måste jag påstå att det är självklart en platta som håller fortfarande. Det kanske inte lämpar sig att plocka fram den varenda dag men varje gång den åker fram frågar jag mig själv varför jag inte har hört den på så länge. Musikalisk är det banbrytande för sin tid men även om Black Sabbath oftast benämns vara tidig Heavy Metal tycker jag inte att man har hunnit dit på den här plattan i alla fall. Jag skulle rubricera det här som hårdrock och inget annat. Låt vara att soundet är mörkt, mörkare än Deep Purple förstås, men det känns som att bluesen finns där och bluesen ligger till grund för den klassiska hårdrocken inte för Heavy Metal.

7/10