Det här är ytterligare en platta med en musiker som jag inte visste någonting om. Det visade sig att Snowy White spelat med både Thin Lizzy och Pink Floyd genom åren och har en mäktig flora av album bakom sig. På just den här är det blues som gäller. Det börjar starkt och är lysningsvärt tvärs igenom hela skivan för att avslutas något svagare än inledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar