...blir Slash 48 år!
The Rasmus – Dead Letters – 2003
Det finns några genrer som jag har svårare för än andra.
Alla former av alternativ musik är några av dem! Här görs det dock på rätt sätt
och den form av alternativ rock som The
Rasmus representerar på den här plattan är riktigt lyssningsbar. Det
innebär förstås inte att jag minns särskilt mycket av musiken efter att jag har
lyssnat igenom skivan men under tiden den låter är det helt ok! Det är ganska
enkla och tillfredsställande melodier och The
Rasmus försöker heller inte göra för mycket märkligheter för att stå ut
från mängden. Risken finns annars att man försöker göra något som verkligen
märks för att världen ska lägga märke till en men The Rasmus behöver inte det. Det funkar helt enkelt ändå!
Det kanske inte är ett band som, efter att ha lyssnat
igenom den här skivan några gånger, jag känner att jag måste ha allt med. Jag
tror att jag klarar mig ganska långt på denna skivan. Det ger helt enkelt inte
den mersmak som de riktigt fantastiska banden kan ge. Helt ok alltså, och både
bra framfört och producerat.
6/10
Scorpions – In Trance – 1976
Nä, det här var inget för mig.
Det var på tok för flummigt för att jag ska kunna lyssna på det här med den
tillfredsställelse som jag skulle vilja. Klaus Maine sjunger heller inte på alla
låtar och det märks! Istället är det gitarristen Uli Roth som stämmer upp i två
av låtarna, inte till det bättre enligt mig.
Dock får man säga att det här är
början till vad som sedan skulle bli ett av världens bästa hårdrocksbandssound
som skulle bli igenkänningsbart bland tusentals andra band. Och tänka sig, det
är snart 40(!) år sedan. Still going strong skulle man kunna säga om nu inte
bandet proklamerat Sting in the Tail
som sitt sista album förstås… En lovande början alltså men det håller inte
riktigt ända fram!
3/10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)