Allmänt om musik, nyheter, recensioner, tips, med mera! Allt från hårdrock till visor, svenskt och utländskt.
Nyheter: Nytt album från Stratovarius
Etiketter:
Nyheter,
Power Metal,
Stratovarius
Melodifestivalen 2013 – Delfinal 2
Jag tycker det är så fantastiskt märkligt att man från
produktionshåll inte lyckas göra programmen jämnare rent kvalitetsmässigt. Den
här gången var onekligen samtliga musikaliska bidrag av en högra kvalitet än
förre gången medan så gott som alla extra nummer och inslag var sämre än förra
gången. Lite kul var det förstås med Ann-Louise
Hansson, Siw Malkvist och Towa
Carson, inte deras repris av C’est
La Vie utan deras tolkning av Popular
som passande nog gjorts om till Pensionär!
Ganska kul! Programledarna kändes lite mera krystade den här gången men det är
fortfarande långt ifrån den katastrof som Kristian
Luuk och Petra Mede stod för när
äran att leda programmet tillföll dem.
1. Intetsägande
dunkpop som inte gav mig ett enda smack. Att Anton Ewald lyckades ta några Michael
Jackson inspirerade danssteg gjorde inte saken bättre för mig. Den här stilen
är helt enkelt inte min grej.
2. Felicia Olsson stod för kvällens enda
försök till powerballad, men längre än till Jazzballad kom den aldrig. Det är
säkert en låt som kan växa men hon kändes allför oerfaren och outvecklad som
artist. Helt klart en potentiell röst som inte är riktigt klar än. Uttalet
kunde man också han önskat sig mer av, det lät lite sluddrigt på sina ställen.
3. Det
här var lite av min förhandsfavorit. Cristian
Cans som sjunger i Hammerfall till vardags överraskar med någon helt annat
än hårdrock eller Heavy Metal. Det här ligger snarare någonstans mellan
folkrock och etnopop. Jag gillar det skarpt och Cans kan verkligen sjunga!
4. Att
sjunga ordentligt är väl heller inget problem för de tre tjejerna i Swedish Housewives. Bakom namnet står Pernilla Wahlgren, Jenny Silver och Hanna Hedlund. Inget fel på deras
röster inte! Men… de är aningen för rutinerade och det blir ganska mekaniskt,
det verkar inte riktigt som att de tror på det de gör.
5. Bidrag
nummer fem förvånande mig en smula. För mig är Erik Segerstedt en del av EMD
vilka jag inte är någon större beundrare av. Tone Damli, med vilken duetten framfördes har jag inte som helst
erfarenhet av… Men det var mer än bara titeln Hello Goodbye som gav mig Beatles
vibbar, Ett par passager med titeln gjorde det också och det som inte gav
vibbar var riktigt trevligt att lyssna på också!
6. Mitt
hjärta går igång på blues, så är det bara. Och när Louise Hoffsten förmedlar de första raderna i Only the Dead Fish Follow the Stream är jag nästan rörd till tårar.
Det här är det som påverkat mig mest av alla bidrag ikväll. Riktigt trevlig
bluesrock!
7. Rikard Wolff är en fantastisk artist! Han
har måhända en riktigt fulsnygg sångröst men hans skolade teaterröst är ändå
fantastisk att lyssna på. Skådespelaren i honom gör att han verkligen förmedlar
texten.
8. Säga
vad man vill om Sean Banan, men
hålligång på scenen står han i alla fall för. Dessutom kan man väl egentligen inte
förneka att det finns en viss hook i hans tramsiga texter. Jag gillade honom
dock bättre förra året.
Nyheter: Anders Osbourne släpper ny EP
Melodifestivalen 2013 – Delfinal 1
Varje år ifrågasätter jag mig själv med varför jag
envisas med att titta på melodifestivalen och sen dessutom som grädde på moset
skriva om eländet. Likadant tänkte jag i år! Sedan slog det mig att det är lite
samma sak som dagen efter en rejäl fylla, när man ligger där i soffan så bakis
att man inte orkar byta kanal utan står ut med backhoppning på TVn trots att
det är det värsta man vet, och svär vid allt som är dyrt och heligt att man
aldrig mera ska röra alkoholhaltiga drycker. Inte fan håller man det löftet,
tydligen så överväger kvällen före morgonen efter trots allt! Samma sak är det
med melodifestivalen och att skriva om den. Underhållningsvärdet, även om det
är av kalkonkvalitet överväger allting annat och man tar sig tiden till att
titta på det.
Jag vet inte ens om det har så mycket med musiken att
göra att inläggen borde hamna på just den här bloggen men eftersom det trots
allt är en tävling med musikaliska bidrag så får de göra det! Först och främst
måste jag konstatera att jag faktiskt gillar Gina Dirawi som programledare i år. Hon har precis lagom mycket av
min humor för att det ska bli roligt! Jag lägger härmed min röst på att hon
från och med alltid leder mellon… Danny skötte sig fint också faktiskt men nu
över till bidragen!
1. Jag
brukar inte gilla koreografi där sångaren/sångerskan står längst fram med fyra
dansare bakom sig i en triangel. Det är så otroligt förutsägbart att jag nästan
inte står ut med det. Här lyckades David
Lindgren ovanligt bra tycker jag, det var lite innovativt trots allt. Låten
gillar jag dock inte, en discodänga med en sångare som verkligen inte tillhör
det bästa i min värld. Han låter väl helt ok, men lite svag är han.
2. När
så Cookies and Beans går på scenen
fylls jag egentligen bara av en enda fråga. Jag tänker inte på vad de har för
kläder, det struntar jag i. Jag bryr mig heller inte om i fall deras röster
passar bra ihop eller om något annat än… Över tre tusen bidrag har skickats in,
och den här är bland det bästa vi har? Huvaligen!
3. Jay-Jay Johanson ska man antagligen ha
hört talas om ifall han har gjort 8 album eller vad det var som sades. Jag vet
dock inte vem det är och lär inte införskaffa något album heller. Det var
precis sådan där pretentiös menlös jazz som jag verkligen inte uppskattar.
Inget vidare sjöng han heller. Jag fattar inte varför alla låter så svaga när
det kommer till melodifestivalen. Kan de inte sjunga ut ordentligt?
4. Däremot
har jag hört talas om Mary N’diaye
tidigare. Och inte bara hört talas om heller, jag har till och med hört henne
sjunga. Hon har en fantastisk röst! Det får mig att ställa mig frågande. Här
har vi alltså en artist med stor potential och en fantastisk röst och så gör
hon så här? Vad är det för idiot-text hon framför dessutom?
5. Hook!
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men Eric Gadd är faktiskt bästa
bidraget så långt! Det är absolut ingen favorit men det känns ändå som att det
någonstans skiljer agnarna från vetet här. Kanske är det i stället bättre att
benämna bidraget som minst sämst i stället för bäst? Skillnaden är hårfin…
6. Här
har vi äntligen ett värdigt bidrag! En intressant personlighet med uttryck på
scen! Kvällens överlägsna framträdande i min bok. Det enda som egentligen kan
kallas för ett bidrag i tiden! Jag ska till och med kolla upp YOHIO lite närmare!
7. Tyvärr
följdes detta av ännu ett menlöst bidrag som jag heller inte förstår. Hur i
hela friden kan detta kvalificera sig till delfinal? Det handlar om Anna Järvinen som totalt massakrerar
något som verkar innehålla något så ovanligt som en riktigt bra text. Men jag
orkar inte lyssna utan stänger av öronen efter några få rader.
8. Sista
bidraget – Michael Feiner & Caisa,
stod för ytterligare en discopop dänga som inte trivs i mina öron. Dessutom
fann jag Caisa sjunga alldeles för
mekansikt för min smak. Michael Feiner spelade på sin saxofon…
För mig var det alltså inget konkurrens ikväll. Det var
mycket som var dåligt och faktum är att samtliga mellanaktssånger slog de
tävlande bidragen med hästlängder även de som uppenbarligen var ironiska, som de
ukulelespelande hårdrockarna! Blir det bättre i nästa delfinal tro?
The Lovell Sisters Band – When Forever Rolls Around – 2005
Om jag rubricerar den här skivan som country, är det
någon som blir förvånad då? Och det var faktiskt under de förutsättningarna och
förhoppningar jag köpte skivan. Den var visserligen onaturligt billig men man
vill ju ändå införskaffa kvalitet framför kvantitet! Och mycket riktigt! Det är
country, till och med bluegrass, som jag uppskattar väldeliga när det är gjort
på rätt sätt. Här är det kanske lite mjukare än vad jag skulle föredra men det
är tillräckligt med banjo och stämsång för att jag ska trivas. I längden blir
skivan förvisso lite seg men ändå en skiva som jag kommer att plocka fram
emellanåt när andan faller på.
6/10
Etiketter:
06/10,
2005,
Bluegrass,
Country,
The Lovell SIsters Band
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





