Eric Bibb - Booker's Guitar

Tacka vet jag upptäckarglädjen! Annars hade jag aldrig upptäckt Eric Bibb. Det handlar om blues, men på ett mycket sparsamt sätt. Det är inga svulstiga orkestreringar eller något annat som stjäl uppmärksamheten från musicerandet. Allt som behövs är Bibbs mjuka och inlevelsefulla röst och hans akustiska gitarr. Ett och annat munspel finns väl också men det är fortfarande så där folkligt och återhållsamt. Något som passar bättre på en rökig klubb än på konsertarenorna. Jag gillar det här och kommer att utforska denne man vidare. Bara det att han tydligen är bosatt i Finland gör ju honom intressant!

Laleh - Prinsessor

Laleh passar utmärkt in i TVs produktion "Så mycket bättre". Hon gör vassa och personliga tolkningar och det är svårt att inte tycka om henne. Jag var därför tvungen att utforska mera, sån är jag! Men jag kan inte säga att jag blir lika imponerad av henne på skiva, åtminstone inte den här. Det är alltigenom sävligt och monotont och man tröttnar snart på släpigheten. Några få låtar går bra men till slut blir det bara lite för mycket. Kräver detta en alldeles speciell sinnesstämning månne?

Dio - Diamonds (the best of)

Den här samlingsskivan har väl några år på nacken vid det här laget. Följaktligen finns inga av de senare alsterna med. Utan att vara helt säker på antalet gissar jag att den spänner över de fyra eller fem första skivorna. Det finns inga direkta överraskningar bland låtarna och känner man till lite av Dios karriär kommer man att tycka om allihop skulle jag tro. Man har så klart sina favoriter men det finns ingen som är direkt olämplig för samlingen. Helt klart en lyssningsvärd samling när andan faller på.

Avantasia - The Metal Opera

Tja, vad det är för opera över det här vet jag inte men det är onekligen tilltalande heavy metal med fokus på vokalistrollen. Det är väl ingen som är riktigt klassiskt skolad kanske men det ligger i alla fall på gränsen mot symfonisk metal i någon utsträckning. Det är trevligt att höra på och melodierna är medryckande och om det inte är något jag skulle våga mig på att sjunga med i.

Efva Attling - Sanningen ligger på min säng - 1997

Jag ser inte Efva Attling som någon sångerska, faktum är att jag inte ser henne som någonting förutom att hon är gift med Eva Dahlgren och att hon en gång gjorde "två av oss" till landsplåga. Det här är alltså ett helt album och med de premisser jag har räknat upp är det inte alls så pjåkigt! Det är lågmält och verkar vilja säga något med sina texter. Fler genomlyssningar lär behövas!