Lena + Orup – Dubbel – 2008

Jag är en beundrare, eller beundrare kanske är mycket sagt, av Lena Philipsson. Jag gillar hennes artisteri men jag är inte säker på att jag vet varför. Hon har oftast ett tvivelaktigt uttal, man kan ta flickan ur Småland men inte Småland ur flickan verkar det som. Orup har jag ingen särskilt relation till förutom det man har hört genom åren då. Det finns ingen aktiv ambition att införskaffa något när det gäller honom. Att han tidigare skrivit låtar till flera skivor med Lena är en annan sak.

Här är det frågan om duetter dem emellan där de turas om att sjunga leadsång. Det är väl i stort sett ok men inget att höja på ögonbrynen för. Jag tycker heller inte att det finns tillräckligt med kontinuitet i plattan utan den spretar lite för mycket. Kanske beror det på den växelvisa leadsången. Det beror också på att det rent musikaliskt är lite för mycket olika stilar. Mestadels pop såklart men det sneglar även åt dansbandshållet och det är något som varken klar Lena Philipsson eller Orup.

5/10

Glenmark/Eriksson/Strömstedt – Glenmark/Eriksson/Strömnstedt - 1995

De flesta känner väl redan till vad de här tre herrarna kan åstadkomma så att gå in på musikaliska beskrivningar känns tämligen meningslöst. Jag konstaterar i stället snabbt att plattan har några få lyssningsvärda spår som dessutom blev hyfsat stora hits på den tiden det begav sig. Hon är Min, En Jävel På Kärlek och landsplågan När Vi gräver Guld I USA är ungefär vad som fortfarande håller på den här plattan. Det är förvisso inte dåligt eftersom den vid det här laget är över tio år gammal. Övrigt material funkar visserligen utmärkt som bakgrundmusik men känns ändå som utfyllnad och inget att lägga någon större vikt vid.

5/10