Det känns som att jag allt som oftast behöver en påminnelse
nuförtiden. Första omgången mejl studsar nästan alltid verkar det som. Några av
er är uthålliga och skickar påminnelser. Det är jag tacksam för. Annars hade
jag nämligen helt och håller missat Christian
Dohber, en artist jag verkligen aldrig har hört talas om tidigare. Läst på
en smula har jag dock gjort och sett andra göra likheter med David Bowie. Jag sällar mig gärna till
den skara som finner en sådan koppling. Inte hela tiden förstås. Men i vissa
tonregister är likheten väldigt slående.
Musikaliskt ligger vi nånstans mellan 70-talets glam- och
glitterrock och ett mer modernare sound. Jag som verkligen gillar den erans
musik får mitt lystmäte tillfredsställt här. Jag är inte nödvändigtvis någon
hardcore David Bowie fan. Let’s face
it, killen gjorde allt mellan himmel och jord och den ena plattan är helt olik
den andra. I sina bästa stunder var han svårslagen medan det var lite för
genomtänkt andra gånger.
Just den oerhörda genomtänktheten finner jag inte här.
Men det det är definitivt trevligt producerat och redan vid första genomlyssningen
får jag mersmak och vill utforska nya nivåer i musiken. Jag har ännu inte
riktigt satt mig in i några texter så dem ska jag inte uttala mig om. Men det
verkar vara ämnen som passar musiken väl. Förresten så inser jag att det också
finns en annan likhet med något helt annat än glamrock och David Bowie. Inte minst framåt slutet av plattan inser jag var den
största igenkänningsfaktorn i Christian Dohbers röst huserar. Det är väldigt
likt Dieter Meier från Yello och nu pratar vi bara om rösten.
7/10
Tommy Snöberg Söderberg
