Shunk – All They Say – 2016

Nej, Punkrock är inte det mitt hjärta vurmar mest för. Men eftersom det rör sig om en EP med 5 låter kan jag stå ut att lyssna på den. Jag kan till och med stå ut att lyssna flera gånger eftersom jag är på resande fot. Dessutom kan jag faktiskt till och med drista mig till att skriva några rader om mina upplevelser vid lyssnandet. För mig låter det som att det är ett ganska typiskt album i genren, varken bättre eller sämre än något annat. Det är mycket aggressivitet inbäddat i låtarna som sig bör men jag antar att jag är för gammal för att riktigt uppskatta skramlandet till fullo.

Jag vet inte om det är jag som överanalyserar med i flera passager tycker jag mig känna igen andra låtar och grupper. Det första jag lade märke till var en ackordsprogression som förde mina tankar till Motörheads Killed by death. Om detta är en slump eller inte kan väl bara grabbarna själva svara på. Dock hittade jag snabbt något som fick mig in på tankar om Pointer Sisters och I’m so Excited. Detta avfärdar jag utan vidare som en slump och är väl medveten om att det fåtal sekunder som denna förnimmelse varar, känns betydligt längre än den faktiskt mätbara tidsperioden.

På det hela taget är jag nöjd med EP:n. Jag tror att de som diggar genren också kommer att digga det här bandets alster. Övertygad är jag också om att Shunk kommer att utvecklas och släppa mer komplex musik i framtiden. Det här är startpunkten men inte målen på den musikaliska resan.