Civil War – The Killer Angels – 2013

Först gjorde jag inte riktigt kopplingen till vad det här var för något. Jag lyssnade och kunde konstatera att det lät som en korsning mellan Hammerfall och Sabaton, med en sångare som under stundom har drag av Ronnie James Dio. Sedan slog det mig… Civil War… Sabaton… Jo! Det är nämligen så att Civil War består av de avhoppade medlemmarna från Sabaton. Inte konstigt att de bär spår av sitt forna band. Sen mindes jag att jag hade läst en intervju med dem strax efter avhoppet, alltså innan skivsläppet, där de konstaterar att de inte alls kommer att köra på samma inriktning som Sabaton – krigstexter av olika slag. You could have fooled me!

Visst, det är verkligen inte alla texterna som är uppenbara krigssånger men det finns trots allt några stycken där man inte behöver analysera särskilt mycket för att komma underfund med hur det ligger till. Men det spelar mig ingen roll. Jag gillar det här Power Metal bandet. Jag tycker att det hittar sin egen grej trots att det finns andra som också gör liknande saker. Låtarna är lätta att lära sig och redan efter några få genomlyssningar kan man nästa sjunga med. Jag vet att inte alla uppskattar detta fenomen men jag menar att det är en bra egenskap när det gäller just Power Metal. I andra former av mer extrem Metal kanske det är av ondo men inte här alltså.

Ska jag skryta så fick jag tag på skivan av en ren slump. Den hängde med när jag köpte en tidning, en begagnad tidning rent av. Vad jag fick ge? Fem spänn! Sällan har en skiva varit mer prisvärd!

8/10

Malfeitor – Incubus – 2009

Egentligen är jag inget fan av extremare metal. Men jag tänker så här: någon gång måste man ju hitta något som verkligen faller en på läppen och som är undantaget som bekräftar regeln, dessutom är det ju så fantastiskt roligt att utforska och upptäcka sådant som man inte sedan förut kände till. Som Italienska Malfeitor till exempel. Var jag har fått skivan ifrån har jag ingen aning om men det är inget som är nyinförskaffat i alla fall. Kanske har jag hittat den begagnad någonstans, jag vet inte.

Jag vet inte så mycket om bandet och jag fick fuska lite för att konstatera att det är ett italienskt Black Metal band. Likaså fick jag använda google för att få reda på att det är ett numera splittrat band och att det här är deras andra och sista fullängsskiva. Hur jag ska beskriva musiken vet jag inte riktigt, det är lite för mycket för mig. Jag uppskattar det inte. Det är väl ok rent musikaliskt sett och det är inte Black Metal av den formen som ska vara så ljudtekniskt dålig som möjligt (tack och lov). Det innebär väl inte att det är någon ljudekvilibristisk platta heller men det låter i alla fall inte illa rent produktionsmässigt.

Tyvärr skramlar musiken lite för mycket för min smak. Jag har svårt att urskilja riff och jag vet inte om det finns så många heller. Vokalisten drar på för fullt med en skrik/väs stil som jag inte heller uppskattar. Dessutom tycks det mig  att det finns en gnutta narcissism inblandat i produktionen då man i konvolutet bland annat kan läsa följande. Lyrics, concept, art-direction by M Fabban and M Fabban only. Jag gissar att det är en dominerande medlem…

2/10

In Memoriam – Alice Babs – 1924-2014

Först var jag fundersam om jag skulle skriva det här för Fanatisk Film eller Magnifik Musik men kom fram till att, även om Alice Babs gjorde ett antal filmer, så var hon i första hand musiker och sångerska! Min relation till henne är ganska skral, jag har sett Swing it magistern och jag har någon skivan med henne. Det är allt. Men alldeles oavsett om jag är hennes största fan eller inte så går det inte att komma runt det faktum att hon hade en alldeles oerhört speciell röst.

Jag minns förresten att jag gjorde en jämförelse med hennes gamla inspelning av just Swing it Magistern med en nyare dito. Den senare versionen hade så klart alla förutsättningar av att vara bättre producerad. Och jag kan verkligen inte säga att Alice Babs röst hade några skavanker. Likväl föredrog jag den äldre versionen på grund av tiden den gjordes i. Det fanns en annan inlevelse genom att, dels Alice var yngre och hungrigare, dels att jazzen som sådan var yngre. Den senare versionen var ett säkert kort och en låt som bara var tvunget att finnas med på en nostalgisk återblick.

Den senaste tiden har det varit på tapeten om hon har blivit korrekt behandlad av äldrevården eller inte. Det har debatterats både i traditionella medierna men även på sociala medier. Jag känner att det inte längre finns någon relevans i diskussionerna. Postuma debatter kan visserligen främja framtida situationer men för Alice del är det över. Vila i frid!

Alice Babs blev 90 år!

Pantera – Cowboys from Hell – 1990

Det här är ingalunda Panteras första album, faktiskt det femte, men Cowboys from Hell var den skivan som slutligen fick Pantera att placera sig i samma skara som de riktigt stora banden. Med andra ord var det en kommersiell framgång som de tidigare hade saknat. Letar man efter begagnade skivor är sannolikheten stor att det är Cowboys from Hell som är den första skiva man hittar med bandet.

För mig låter det som att bandet inte riktigt är klart än. Det är på rätt väg men det finns fortfarande en del att jobba på. Det är inte självklart om plattan ska räknas till Thrash- eller Heavy Metal. Den är väl helt enkelt lite eklektisk i det avseendet. Fördelen är att det aldrig blir för mycket av gitarrfilande och att Power Metal tendenser hålls på ett minimum. Själv tycker jag att andra halvan av skivan är den bästa, det är då det börjar märkas att Pantera är ett band att räkna med och det är också här de mest innovativa gitarriffen återfinns. Det blir faktiskt riktigt bra till slut även om jag var skeptisk efter den återhållsamma inledningen med titelspåret.

Det blir alltså inte en alltigenom mästerlig platta för min del men det är tillräckligt bra för att jag ska bli intresserad av att lyssna in mig mera på bandet. Det blir definitivt några av de efterkommande plattorna men det skulle också vara intressant att höra vad de hittade på före det kommersiella genombrottet.

7/10