För ett tag sedan, några månader
sen kanske, så köpte jag ett helt gäng skivor med både Annie Lennox och Eurythmics.
Att utöka referensramar är ju något som bekant ligger mig varmt om hjärtat.
Självklart kände jag sedan tidigare till några av Eurythmics största hits, men mycket mer än så var det inte. Tyvärr
var det väl kanske inte riktigt musik av riktigt den karaktär som jag hade
förväntat mig och blev totalt sett lite besviken och sålde av det mesta som jag
just införskaffat nästa genast. Däremot behöll jag den här – Song
of Mass Destruction, inte för att jag tyckte den var jättebra men den
var behaglig att lyssna på men nu när jag har lyssnat på den igen tycker jag
kanske att den kan bli lite jobbig om man lyssnar på hela i ett sträck. Jag
vill inte påstå att den är dåligt producerad men det låter åtminstone
slätstruket och det är inte mycket som sticker ut från grundljudbilden. Låtarna
är ganska mediokra medan Annie Lennox
förstås är en fantastisk sångerska och sköter den delen med bravur! Besvikelsen
efter att skivan är slut är ganska stor eftersom man valt at inte ta några
risker alls i produktionen, allting är tillrättalagt och även när melodierna
skulle kunna ge utrymme för lite mer spännande grepp har man valt att inte göra
något av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar