School’s Out – Innehåller väl det mest uttjatade titelspåret av
alla? Jag har aldrig varit något jättefan av den här plattan även om jag alltid
uppskattat just School’s Out och den är ju bara tvungen att ha med i
skolavslutningssammanhang. Musikaliskt är det ett eller ett par steg ifrån den klassiska
rocken, som framförallt Michael Bruce bidragit med under de
förgående skivorna. Det är betydligt jazzigare och det låter till och med som
om det vore blås på den lite från och till. Jag förmodar att det är keyboard
egentligen, men det är ju tanken som räknas.
Nåja, förutom titelspåret hittar
man flera andra riktigt bra låtar även om de inte håller någon direkt
hitkvalitet. Trilogin: Luney Tune – Gutter Cats Vs The Jets –
Street Fight är riktigt bra och skön att lyssna på men det låter inte
som Alice Cooper och det är väl det
man kan ha emot den här plattan. Det känns lite som en återgång till de första
två plattorna experiment och Blue Turk, som kanske är min
favoritlåt på plattan har i princip stulit hela sitt basgångsintro från Andra
plattan Easy Actions låt Mr. & Misdemeanor. Hur jäkla bra
som helst! Överlag vill jag nog dock hålla den här skivan som en parantes i Alice Coopers karriär och säkerligen
mycket intressantare för de som vill göra en djupdykning i diskografin än de
som vill upptäcka det som är representativt för Alice Cooper. – 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar