Som vanligt är de första låtarna på albumet de bästa,
speciellt inledande Redemption som faktiskt för tankarna med sitt medryckande riff
till Metallicas glasdagar. Snart
blir det dock på tok för välpolerat för att kunna vara med och slåss om en
plats bland de riktigt vassa thrash metal plattorna. Överlag är det sköna gitarrslingor
men de medryckande riffen lyser med sin frånvaro, dessutom är det för mycket av
något jag nästan skulle vilja kalla för stämsång. Riktigt så är det förstås
inte men det är utan vidare mer körsång än kraftfull solosång. Det är i stort
sett rätt ok men ändå tyvärr inte särskilt minnesvärt. Man får väl ungefär det
man förväntar sig, varken mer eller mindre.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar