En till en början helt akustisk bluesplatta,
tolvorna avlöser varandra och det är rätt skönt att lyssna på Omars raspiga och lite
ansträngda röst. Att det är nonsenstexter gör mig inte så mycket, de passar
alldeles utmärkt till mina bluesfördomar. Missförstå mig inte nu, jag älskar
blues, men man kan bara variera texter om olycka och sorg till en viss gräns. Nåja,
efter nio spår ändrar plattan karaktär, även om det sker så följsamt att man
nästan inte tänker på det. Som ersättning till den ensamma akustiska gitarren
och munspelet som initialt definierar plattan, läggs till elektriska
instrument, trummor och bas. På det hela taget tycker jag att den starka
inledningen med till exempel Give Me Back My Wig och Lover Man utklassar den andra
halvan med hästlängder. Känslan förtas och det blir aningen för polerat för att
kännas helt äkta.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar