Recension: Candlemass – Nightfall – 1987




Uppföljningsalbumet till Candlemass första platta Epicus Doomicus Metalicus är det första i raden av framgångsrika album med en ny sångare, Messiah Marcolin. Han visar sig snabb vara ett utmärkt val som ersättare till den tidigare Johan Langqvist, inte för att han skulle vara dålig på något sätt med finns en annan styrka hos Messiah. Musikaliskt är det en fortsatt resa i mörkrets värld och i och med att det väl mer eller mindre Candlemass som uppfann doomen är det inte särskilt förvånande, Mörka skalor och en atmosfär av hopplöshet kantar plattan. De pessimistiska texterna, som At the Gallows End, innehåller utmärkta allegorier eller helt enkelt en rakt berättad historia om förlusten av ett barn i Black Candles. Även bibliska influenser återfinns i texterna där Samarithan får ställa sig i främsta ledet.

8/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar