Overkill – White Devil Armory – 2014

Det här är väl tredje skivan med Overkill som jag skriver om tror jag. Det är ett band som det, mycket beroende på basisten DD Verni, är lätt att känna igen. De har helt klart ett speciellt sound. Jag har tidigare refererat till dem som spelades teknisk Thrash Metal men jag tycker inte det stämmer. Jag får väl skylla på att jag var ung och oerfaren när jag skrev det. Snarare skulle jag vilja kalla det här för tämligen traditionellt när det gäller Thrash Metal.

Det är dessutom välproducerat ljud på plattan och faktiskt det bästa jag har hört Overkill göra. Jag har förstås inte alla deras skivor men av det jag har hört är det här det mest genomarbetade albumet! Det finns onekligen meolider om sätter sig efter bara några få genomlyssningar och det tillhör väl inte vanligheten på Thrashscenen.

Den här utgåvan av skivan innehåller dessutom två bonusspår, varav det ena är en Nazareth cover – Miss Misery. Den andra, The Fight Song, passar inte riktigt in i konceptet och det är lätt att förstås varför den hamnat som bonusspår. Den är lite för melodiös för att riktigt passa in. Med aningen annorlunda sound hade den kanske platsat på en skiva med Alestorm eller liknande. Inte för att det handlar om ett pirattema men det är som sagt mer Heavy Metal än Thrash. Inget fel i det men den passar som sagt inte riktigt in i helheten.

8/10

Nytt från Overkill!

Den här har jag glömt att rapportera om. White Devil Armory släpptes tydligen 2014-07-22.

Overkill - Ironbound - 2010

Overkill

Ironbound

2010

Koch Records: E1E-CD-2081

Mina erfarenheter av Overkill är inte speciellt stora men en gång i tiden införskaffade jag deras album WFO (Wide Fucking Open) och när den här plattan var alldeles ny lades den också till i min samling skivor. Men jag skulle vilja säga att Overkill har ett speciellt eget sound som gör att man genast hör att det är dem. Dels är det Bobby ”Blitz Ellsworth roll som sångare som är lätt igenkännbar men framför allt sättet som DD Verni hanterar basen på. Det känns som att det finns två huvudsakliga aktörer på Heavy- och Thrash Metal scenen men ett verkligt unikt sound och egen teknik. Den ena är förstås Steve Harris från Iron Maiden och den andra är helt enkelt DD Verni!

Ny är grabbarna ute med ett nytt album men jag tycker att det har tagit så här lång tid för den här plattan att sätta sig nästan. Det är inte speciellt lättillgänglig Thrash och de uppenbara hitsen lyser med sin frånvaro. Men det är brutalt och musik med en stor portion attityd istället. Det finns inga kompromisser, snarare känns det som att Overkill har fått det att låta precis som de ville. Det är bra producerat och allting ligger på rätt plats i ljudbilden. Det känns väldigt tekniskt och det är något som personligen uppskattar i den här typen av musik.

6/10

Overkill - W.F.O.

Utskrivet står plattans förkortning för Wide Fucking Open. Overkill är ett ganska kompromisslöst band, de verkar göra precis det de vill och inget annat. Det här är alltså thrash metal med attityd. Just idag känner jag att det här är en riktigt bra platta! Det har dock inte alltid varit så, för ett par år sedan kände jag mig så besviken på den att jag sålde den, ett misstag jag inte kommer att upprepa!