Frågan är hur många
hyllningsalbum man står ut med? Åtminstone om man som jag är lite av en
fanatiker när det kommer till Alice
Cooper och har skrivit om hela hans produktion av studioalbum. Den här är dock lite annorlunda även om själva
låtvalen kan tyckas lite tråkigt för en luttrad fantast. Det handlar nämligen
uteslutande om de absolut mest kända låtarna och den nyaste av dem – Go to
Hell, är från 1976. med det i bakhuvudet ska jag knappast behöva rabbla
titlar utan låt oss istället konstatera att det rör sig om tolkningar av låtar
från Killer,
School’s Out, Billion Dollar Babies, Welcome to my Nightmare och Alice
Cooper Goes to Hell. Det som gör plattan speciell är istället att man
lyckats samla ihop en hel drös superstjärnor inom sitt gebit till att framföra
låtarna. Dave Mustaine, Slash, Eric Singer, Roger Daltrey, Marty Friedman,
Ronnie James Dio, Steve Lukather, Vince Neil, Zakk Wylde, Bruce Dickinson, Vinnie
Colaiuta, Tommy Aldridge, Dee Snider, Adrian Smith, Mick Mars, Gleen Hughes
och Don
Dokken för att nämna några. Den ständiga referenspunkten är Bob
Kulick, som förutom att ha producerat plattan också står för kompgitarr
på samtliga låtar utom en. På avslutande Elected har han lämnat över detta
ansvar till Billy Duffy. Jag känner
mig alltså lite kluven till detta album och vet inte riktigt hur jag ska
resonera kring det. Ska dess negativa aspekter, tråkiga (och sönderspelade)
låtval, inte särskilt uppfinnings arrangemang etc. ta överhanden, eller är det
trots allt så att eftersom låtarna är i grunden hur bra som helst ska detta
spegla betyget? Vi kan väl säga så här, den som ska skaffa plattan är nog
antingen en fanatiker som jag som måste ha allt, eller en som precis har
upptäckt Alice Coopers låtar och
vill ha dem i versioner med sina favoritartister.
Jag är också lite tveksam till den, roligare tycker i så fall "Welcome to our Nightmare: A Tribute to Alice Cooper" och "Mutations - A Tribute to Alice Cooper" är.
SvaraRadera