Förr I världen var Ace Frehley alltid min favorit när det
gäller kompositioner. Hans låtar tilltalade mig mer än någon av de andras
alster och Cold Gin och Hard Times från Dynasty plattan är
fortfarande låtar som jag håller bland de allra främsta i hela Kiss karriär. Låtarna på det här
soloalbumet följer precis samma mönster som man kan räkna med och det låter Ace Frehley om det. Man skulle kanske
kunna klaga på det, jag hade ju onekligen invändningar mot Paul Stanleys dåliga fantasi på sitt soloalbum, men det här är
mycket bättre musikaliskt sett! Det är enkla melodier och bra gitarriff. Det är
kanske inte så mycket stora arrangemang omkring det hela men det är trevligt
att lyssna på och jag gillar det! Det är inte lika bra som Peter Criss soloalbum, men klart bättre än Paul Stanleys och Gene
Simmons! Det är lite bättre i början än i slutet men det skiljer inte så
mycket egentligen, det är ganska jämt och det är bara någon enstaka låt framåt
slutet som drar ner totalintrycket något.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar