Ett överlag ganska medelmåttigt album av Edmunds, som visserligen
innehåller några av hans absolut bästa låtar till dags dato, till exempel Almost Saturday Night, som åtminstone för
undertecknad förknippas mer med Edmunds än med John
Fogerty som skrev låten till sin första soloplatta och Singin’ the Blues som också blev singel. I övrigt är det visserligen solid rockabilly-pop
som levereras men aningen för anonymt för att nå de riktiga höjderna. Elvis gjorde en bättre version
av Baby Lets Play House och You’ll Never Get Me Up (in One of Those) räcker inte för att rädda
plattan. Lyckligtvis har Edmunds producerat själv och det höjer den
säkerligen ett par snäpp. Medverkar gör även Nick Lowe som basist.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar