Som vanligt när det gäller Nationalteatern så är det samhällssatir
som befinner sig i första rummet. Textmässig är det cyniskt och utan romantiska
omskrivningar, politiskt befinner det sig på den vänstra och röda delen av
spektrat som kanske passar bättre in i dagens samhällklimat än på den tiden de
skrevs. Men även om det inte sker några romantiserade omskrivningar i någon
större bemärkelse så hindrar det heller inte klurigheter och kvalitativa
allegorier. Jag tänker främst på titelspåret Rövarkungens Ö, som garanterat kan tolkas på en massa olika sätt
och jag är inte säker på att något är varken rätt eller fel. Övriga minnesvärda
spår från skivan, som kanske på grund av titelspårets, för den här tiden,
extrema längd (strax över tolv minuter) inte blir mer an sex till antalet, är
till exempel: Sent en Lördag Kväll, Vi Fortsätter Spela Rock & Roll Men Vi
Håller På Att Dö, och kanske kronan på verket – Våld på Öppen Gata, som är en betraktelse av
alkoholens fördärv. Medverkar på plattan gör både Ulf Dageby och Totta Näslund!
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar