Visserligen brukar Mercyful
Fate
räknas som en av de tidigaste pionjärerna av Black Metal, men jag finner inte
mycket bevis för det här. Visst, texterna är mörka och både Satan och Djävulen
nämns flera gånger, men musikaliskt är det faktiskt ett ganska mediokert Heavy
Metal album – varken mer eller mindre. King Diamond har ännu inte lärt sig
att behärska sin röst och det låter onekligen ansträngt och inte alls särskilt
rent heller. Jag blir mer irriterad på hans skrikande än hänförd av hans
begynnande falsetteknik. Vidare finner jag materialet otroligt ointressant
producerat och troligen bara intressant för de allra största komplettisterna.
3/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar