Jag är väl egentligen inte
så bevandrad i varken Grungen eller den mer radiovänliga Postgrungen som Creed väl egentligen tillhör.
Därför har jag inga direkta referensramar att ta till och jämförelserna kan
lätt bli både vida och ovidkommande för de mer insatta. Dock fick jag för mig
att jag skulle införskaffa detta hyllade debutalbum, som tydligen sålt platina
sex gånger om bara i USA. Nu brukar ju inte försäljningsframgångsrika skivor
attrahera mig speciellt mycket men det här var faktiskt riktigt bra! Jag vet
inte om jag vill drista mig till att kalla det för undantaget som bekräftar
regeln men melodierna var riktigt sköna och soundet, som andas lätta
bluesinfluenser, inspiration från hårdrocken och bröliga och luddiga gitarriff
tilltalar mig mycket mer än vad jag hade förväntat mig! Det är lågmält och
kraftfullt på samma gång och undviker att vara så förutsägbart som
radioanpassad musik lätt kan bli på ett strålande sätt. Jag är tagen och känner
mer smak och ett bättre betyg än så kan man väl knappast ge (även om det
såklart går att gradera detta något)? Dessutom bjuder albumet på kanske hela
nittiotalets mest talade omslag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar