Definitivt en milstolpe inom thrashen och det
hävdas ofta att det här faktiskt var den första plattan i genren. Med låtar som
nu klassiska, Battery, titelspåret Master of Puppets och Disposable Heroes visade Metallica hur det skulle låta och
introducerade de komplicerade låtstrukturerna som sedan skulle bli genrens epitet.
Dock anser jag, att hur bra dessa låtar än är och jag älskar dem verkligen så
finns det, men risk för att bli hudflängd, mindre intressanta låtar också som
drar ned betyget en smula. Jag är till exempel inte en vansinnigt stor älskare
av varken Leper Messiah eller Welcome Home (Sanatarium), som visserligen fyller
en viktig funktion för skivans struktur och troligen är musikaliskt
komplicerade bortom min receptionsförmåga, men vars melodislinga inte tilltalar
mig så mycket.
9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar