Recension: Frank Zappa – The Man from Utopia – 1983

Man brukar lite slarvigt säga att det här inte är för alla och envar och så vidare och i det här fallet kan jag med hundra procents säkerhet säga: Ja, så är det! För det här är verkligen inte för alla och envar. Många av låtarna är dock väldigt tillrättalagda, åtminstone för att vara Zappa! Han är fenomenal på att hitta melodier som sätter sig direkt även om det låter som om det är fullständigt improviserat direkt på inspelningsplatsen. Det finns förstås några spår som är väldigt ”svåra” och det är väl föga förvånande när det gäller Zappa. Dessa känns, om möjligt, ännu mer impulsiva och framlekta än det mer kommersiella materialet. Dock tror jag inte att något förekommer på slump när Frank Zappa varit i närheten, det bara känns så. Humorn är närvarande och texterna är ofta väldigt roliga vilket inte är sällsynt i Frank Zappas låtar. Det finns en poäng i dem och han vill ha sagt någonting, det är mycket ironi och det är mycket sex och det är väl Zappa i ett nötskal kanske. Men det är som sagt inget som tilltalar alla och det är ganska jobbigt att lyssna på skivan, jobbigt i ordets positiva betydelse för lyssningssessionen blir onekligen mycket intressant och jag tror inte man gärna lyssnar på den här skivan som bakgrundsmusik. Ska man lyssna på den här skivan så har man bäst utbyte av den om man verkligen lyssnar! Jag gillar den här mycket och hade ett väldigt stort utbyte av den. Det känns som sagt ofta som improvisationer, men ibland även som oerhört genomtänkt och intelligent arrangerad musik.

8/10